torsdag 29 september 2016

Kommunismens svenskhet

Foto: Astrid Nydahl
Ur en artikel i dagens Göteborgsposten av Adam Cwejman:

"Till skillnad från nazismen som efter andra världskriget blev omöjlig i offentligheten och inom alla institutioner, kunde kommunismen och dess många förgreningar leta sig in på universiteten, i tidningarna och kultursfären. Där kunde aktivisterna i lugn och ro relativisera, förminska och förvrida de kommunistiska regimernas brott. Det gjorde att kommunismen i någon mån har varit salongsfähig i Sverige, eftersom dess brott konstant har omdefinierats och reviderats i historieskrivningen.

Att vara medlem i Sveriges oreformerade marxist-leninistiska parti utgör ingen skymf som omöjliggör en roll i det offentliga. Att folkkära personligheter, från Sven Wollter till Pia Sundhage, tillhör ett parti som ägnar sig åt historierevisionism rörande massmord uppmärksammas aldrig i hyllningsartiklarna. Deras partipolitiska tillhörighet som mest anses vara en kuriös detalj, inget att uppröras över.


Det är ingen som accepteras i offentligheten med brasklappen 'tja, han är nazist men vilken fantastisk röst han har!'. Det finns ingen fascist, högerextremist eller nazist vars politiska gärning eller bakgrund visas förståelse, 'han vill ju egentligen bara väl'".

8 kommentarer:

Thomas Nydahl sa...

Björn, av misstag raderade jag din kommentar. Om du orkar är du mycket välkommen att skriva den igen! Ursäkta min fubblighet.

Lars-Erik Eriksson sa...

När opportunisten Göran Persson drog igång projektet "Om detta må ni berätta" hyllades karln på längden och tvären.
Nationalsocialismen betraktar jag som en vänsterideologi utifrån vänster-höger-skalans beskrivning av förhållandet stat-individ.
Stark stat - svag individ.
Det var Stalin som önskade beskriva nazismen som en fascistisk rörelse och det var också pappa joe som skrämde upp sitt folk med hotet från den brune tysken. Intressant nog gjorde Hitler samma sak när han ingjöt hos tyskarna samma rädsla för bolsjevikerna.
Två gökungar i samma bo, som först sparkade ut de svagare motståndarna och sedan gav sig på varandra.

Björn Nilsson sa...

Pierre Gillys Konsten att sälja krig. Propaganda från Cato till NATO har just kommit, och kan ge en del tips och termer för att hantera olika typer av påståenden och/eller tekniker för att övertyga/förvilla. En term är 'avhistorisering' sid. 218f). Det innebär att man mal på om det förflutna (gärna Hitler naturligtvis, vare sig det passar eller inte, för Hitler diskuterar man ju inte med) i stället för att prata om aktuella frågor. Man försöker skjuta bort nuet och kör i stället med moralistiska visor om det förflutna. Om det nu inte gäller Hitler, utan människor som idag ställer upp för sina medmänniskor i klassamhället, kan man ju larma om "brott" som hände för länge sedan och som dagens människor inte har något med att göra. (Eller hur är det, är inte den där Cwejman skyldig till utrotningskrigen i Kongo, på Filippinerna etc?) - "Jaså, du vill ha bättre bostadspolitik för folk med låga inkomster fast du är vänster, hur vågar du efter kommunismens brott!?"

"Brott"? - Ja, medellivslängden för män i Kina uppges har nära nog fördubblats under Folkrepubliken och Maos tid 1949-1975. Elaka Mao! Det värsta brott du kan göra mot borgerligheten är att inte göra som den säger. Har den sagt att Stalin utrotade tiotals miljoner, och arkivöppningarna sänker nivån till under miljonen, då ser vi bara vilken buse Stalin var! Dessutom genomdrev hans rörelse allmän alfabetisering i Sovjet, och de stackars människorna tvangs läsa världslitteratur och titta på borgerliga operor och baletter. Vidrigt! Kongonegrerna som belgarna stympade och slaktade slapp titta på opera, och därför kritiserar vi inte Belgien, även om kanske tio gånger fler kongoleser än sovjetmedborgare strök med under ungefär lika lång tid.

Allvarligt talat så utbröt en surmulen tystnad när resultaten av de sovjetiska arkivöppningarna blev kända i mitten/slutet av nittiotalet. Kan vi inte ta det som en intressant inblick i borgerligt själsliv? En trevlig upptäckt visar sig inte alls vara så trevlig för siffertrixarna och deras 'beräkningar'. De pratar mindre om Sovjet (utom klientelet som hålls i Avpixlats och liknande sajters kommentarsfält och som är rejält okunnigt) menv låtsas som det regnar och drar i stället till med misstänkta och overifierade siffror om andra länder. Dock bara om det är länder med "kommunismens-brott-regeringar". Andra får passera.

Lars-Erik Eriksson sa...

Ukraina under Stalin drabbades av en svårartad svält 1932 som genom kollektivisering av jordbruk och stöld av böndernas vete och råg skulle kosta kanske 7 miljoner människor livet.
Kommandoekonomi, utopia, kalla det vad man vill men kommunismen tar alltså inte hänsyn till homo sapiens utförsgåvor såväl som hennes begränsningar, och resultatet blir folkmord.
Naturen är kapitalistisk, de flesta har insett detta och aktar sig för de totalitära lärorna.
Enligt Rummel har demokratier aldrig gått i krig mot varandra.

Björn Nilsson sa...

Ja ja, vad var det jag sa? Funkar det inte med en bluff kommer bluffmakaren dragande med något annat, förmodligen utan att förklara varför hen hade fel om den första. Svälten under tidigt 30-tal förekom över stora delar av södra Sovjet, men ukrainska grupper har försökt kapa den för egen del. Eftersom det brukar huggas till med sex miljoner judar dödade av tyskarna (och även av ukrainska grupper - men det talar man inte om högt!) så klämmer ukrainarna till med sju! Underlagen för siffrorna spelar ingen roll, bara de är så höga som möjligt! Att Ukraina inte skulle ha upprättats utan bolsjevistisk nationalitetspolitik talar man naturligtvis heller inte om. Hade den ryska administrativa indelningen bevarats hade inte Ukraina funnits, utan bara ett par guvernement vid västgränsen. Och då hade det inte varit några problem med Donbass eller Krim, de hade utan tvekan varit ryska!

Men det finns en uppenbar anledning till att denna tragiska epok med massvält (jag vet inte om det finns några verifierade siffror för antalet offer) dras upp. Det handlar inte om drabbade människor, jag antar att de flesta siffertrixarna struntar i människorna och bara letar efter politiska klubbor att slåss med. Det handlar om vad det är för regering. I norra Kina var det en mycket svår hungersnöd i slutet av 1920-talet. Taskigt väder förmodligen. Sedan var det en period med hunger i slutet av 1950-talet. Taskigt väder. Men skillnaden är regering. På 20-talet kunde den inte skällas för 'kommunistisk'. Den kallades 'nationalistisk'. På 50-talet var det definitivt kommunister. Och då spelar vädret ingen roll, det är regeringens fel, hugg till med hur många miljoner döda som helst, ingen kan ju ändå kolla hur det verkligen var. När det varit massvält i Etiopien och kejsaren vanskötte landet hördes inga protester. Det tycks vara en uppfattning i Indien att engelsmännen var ansvariga för den stora svälten under andra världskriget, men indiska åsikter räknas inte och Churchill var ett helgon! - Nå, se då alltså mönstret: är det svält i ett land som försöker göra något åt ett förfallet jordbruk då är det regeringens fel. Är det svält i något konkursbo till stat där regeringen inte gör annat än att berika sig själv, då är det vädrets fel.

Lars-Erik Eriksson sa...

Vi hade i alla fall Taskigt Väder säger kommunisten.
Nåja, det kanske handlade om otur och inte 5-10 miljoner utan blott en miljon - som när turkar å kurder massakrerade armenierna - å då handlar det väl om felräkningssiffror närmast.
Det intressanta är väl i sådana fall att när man i USA haft taskigt väder - i detta rysansvärda reaktionära samhälle - ja då har folk och t.o.m. myndigheter hjälpts åt, och inga politbyråer har lagts sig i med sina 5-års planer, och ej haft någon anledning att tysta ned om kung Bores nycker.
I USA har man aldrig inrättat arbetsläger för utrotnng eller spärrat in regeringskritiker på mentalsjukhus, man har inte haft tid helt enkelt p.g.a. regn och hagel och en eller annan storm.

Björn Nilsson sa...

Utrotningsläger var unika för tyskarna och begränsade till Polen (Generalguvernementet) och Ukraina. USA:s arbetsläger (kan jämföras med nazityska läger av arbetstyp) var slavplantagerna i sydstaterna, och indianreservaten koncentrationsläger för urbefolkningen. De senare kan kanske jämföras med Sydafrikas "bantustans" och vår tids Gaza. 1930-talets "dust bowl" som ruinerade mängder av bönder i USA var en människoskapad katastrof pga överodling av känsliga präriejordar, den kan för övrigt jämföras med sovjetiska felodlingar i Centralasien och vad britter hade för sig i Indien. Att opposition mot USA:s politik är riskabel vet vi.

Nå, då återgår vi till början: Sovjet 1936-38. Eller ska vi ta Kambodja 1975-78? Tag bort sista siffran i de påstådda förlusterna så är man förmodligen närmare vad som hände, dessutom i områden där regeringen hade dålig kontroll. De sovjetiska erfarenheterna av tvivelaktiga beräkningar som sedan fått skäras ned med 90% (minst) borde vara en ögonöppnare för den som vill "lära av historien". Det finns folk som fabricerar sånt här. Undrar om det finns intressanta uppgifter i kinesiska arkiv som kanske kommer fram en dag. Eventuellt kanske redan CIA trycker på dem men inte vill släppa dem. Det kan ju visa sig att någon inte talat sanning.

Lars-Erik Eriksson sa...

Rudolph Joseph Rummel forskade om democide och räknade till 240 miljoner offer under 1900-talet medan kanske 40 miljoner gick åt i krigen.
Han hävdade dessutom att demokratier aldrig gått i krig mot varandra.
(Vem vet, kanske George W Bush' tänkare Paul Wolfowitz hade denna teori i åtanke när han förordade WMD som ursäkt för att demokratisera arabvärlden? Gick sådär.)
Dust bowl skapade ruinerade bönder men inga miljoner ihjälsvultna.
(Skildrat i "Vredens druvor", av John Steinbeck.)
Det är denna skillnad som alltid uppstår när kommandoekonomin som samhällsmodell jämförs med den liberala kapitalismens dito.
När medborgarna tillåts - av staten - att lösa problemen på egen hand, så räddar de sig själva och andra.