Anne Frank |
”Anne
Frank kan möjligen fortfarande få patetiska käringar av båda könen att grina
och underkasta sig de salvelsefulla lögnerna … för en god hednisk europé var
hon bara en judeflicka som dog av tyfus. Shit happens.”
Niclas
Lundkvist alias Nikanor Teratologen alias Ezzelino (Ur tråden "Judar som
vill förinta yttrandefriheten").
Det är
sannerligen andra tider nu. Jag är visserligen 64 år gammal men det känns ändå
inte så längesedan, då man möjligen hittade sådana utsagor i litteratur om de
allra mest fanatiska Hitlervurmarna. De fanns ju hela tiden i min uppväxt, vi
uppfattade dem som kuriösa överlevare efter 1945 års krigsslut. Men rätt så
länge har vi sett sådant här i Sverige. Vem minns inte paret Oredsson och Nordiska Rikspartiet? Vem minns inte Nationalsocialistisk Front (som blev
Svenskarnas Parti, som blev en del av Motgift, där tre redaktörer med jämna mellanrum publicerar gängse antisemitiska texter). Både där och då, och här och nu, finns det en primitiv antisemitism som ansluter direkt till de tidigt
formulerade ideologiska motiveringarna för judemord.
Sedan
sjuttiotalet har en ny typ av antisemitism vuxit, den som kallas antisionistisk
och i första hand riktar sina angrepp mot staten Israel och därefter judarna
för att ”de ger stöd åt Israel”.
Figurer
som Faurisson och Le Pen den äldre i Frankrike blev tongivande i dessa led.
Faurisson är historia och herr Le Pen har sparkats ut av dottern som är mycket
angelägen om judiskt stöd.
När jag i
fredags läste den omfattande texten om Nikanor Teratologen blev jag – nej inte
chockad, men däremot tagen av vad jag fick veta. Leker han bara Céline eller
försöker han på allvar bygga sig en nazistisk profil?
Min
läsare Björn Nilsson skrev i en kommentar till förra inlägget mot slutet att han mer räds de
figurer som vill ansluta Sverige till NATO. Det kanske han rent politiskt och
strategiskt har rätt i, men det är en helt annan typ av fråga. Antisemitismen
är en i västerlandet pånyttfödd ideologi som riktar sitt hat mot (verkliga
eller inbillade) judar. Individer, grupper, församlingar, föreningar.
Att Hitlers anhang förbehöll sig rätten att ”avgöra vem som är jude” var en sak,
eftersom den underlättade massförintelsen. Man kan ju tvärtom vända på
resonemanget, så som Sartre gjorde, och säga något i stil med att ”jude är var och en som känner
sig som en jude”. När judehatet växer på nytt blir det förstås allt svårare att
vara öppen med sitt judiska arv och ursprung. En liten kippa på huvudet kan
räcka för att bli misshandlad eller dödad. Det är få församlingar i Europa idag
som inte råder sina medlemmar att avstå från kippan eller andra synliga
symboler för det judiska.
Att vi
skulle hamna här har jag länge förstått. Nikanor Teratologen skriver endast in
sig i en lång och avskyvärd traditionen. Dess mull är nu massinvandringen från
muslimska kulturer, länder och världsdelar – och den enkla ”tesen” är som
vanligt, att också den ”är judarnas fel”. Hur enfaldigt det än kan verka är det
så det ser ut.