Foto: Astrid Nydahl |
Nu är det jag själv som får bröd och vatten inburet till sängbordet. Sedan i fredags morse är jag utslagen av något oidentifierbart. Fördelen är allt jag får läst, två volymer hittills och en tredje på gång. Att läsa Anatolij Martjenkos gastkramande lägerberättelser från 1960-talets Sovjetunion under samma konvalenscens som jag läst Fjordmans, det vill säga Peder Jensens bok om Breiviks massaker och tidens dårskap, är minst sagt prövande. Gång på gång känner jag igen mentaliteten. Det totalitära är i högsta grad levande - också här i vårt mycket invaderade, splittrade och förvirrade land.
Jag återgår till ryggläge.