 |
| Lars Vilks, februari 2016. Foto: Astrid Nydahl |
Den islamistiska regimen i
Iran har höjt belöningen för den som dödar Salman Rushdie. Dödsdomen, fatwan,
är nu 27 år gammal men man ska inte bortse ifrån dess konkreta och symboliska
kraft. Satansverserna kommer att hänga som ett dödande svärd över Rushdies
huvud. En ”förbrytelse” mot islam blir aldrig benådad.
Så är det också för Lars
Vilks. Hoten mot hans liv är många och för ett år sedan, på kulturhuset Krudttønden i Köpenhamn, var det nära att attentatsmannen
lyckades. Istället dödades en gäst på föreläsningen, filmaren Finn Nørgaard, och senare på
kvällen också Dan
Uzan som stod vakt utanför synagogan.
Direkt efter attentaten skrev Per Gudmundson:
”Attentatet
i Köpenhamn är den fjärde allvarliga attacken mot Lars Vilks. I oktober 2009 i
USA greps Colleen LaRose, alias Jihad Jane, som tillsammans med en rad personer
på Irland planerade att mörda Vilks. I maj 2010 försökte två bröder från
Landskrona elda upp Vilks hus. I september 2011 greps fyra unga män med knivar
i Göteborg när de försökte söka upp Vilks på ett konstevenemang vid Röda sten. Lars
Vilks har sedan 2007 ett pris på sitt huvud, sedan Islamiska Staten i Iraks
dåvarande ledare Omar al-Baghdadi lovade att rikligt belöna en eventuell
mördare – och ännu mer om Vilks slaktas som ett lamm (dvs får halsen avskuren).
Vilks har även – året efter – pekats ut som måltavla av al-Qaida-ideologen
Anwar al-Awlaqi i talet The Dust Will Never Settle Down. Al-Qaida på Arabiska
Halvön har i sin tidskrift Inspire återkommande haft Lars Vilks på en
dödslista.”
Vad är det principiellt
viktiga i dessa terrorangrepp och dödsdomar? Det senaste året har vi sett
spektakulära islamistiska attentat, både i Europa och andra kontinenter. De har
det gemensamt att de riktar sig mot ”de otrogna” – det betyder i praktiken att
alla människor som inte delar islamisternas tro och övertygelse är presumtiva
offer. Men fatworna mot Rushdie och Vilks utgör en särskilt kategori: de är
konstnärer verksamma i västerländska demokratier och de har båda med yttrande-
och tryckfrihetens instrument formulerat sig på ett för islamisterna kränkande
sätt. Vi ser här alltså hela den problematik som också präglar den så kallade ”mångkulturen”.
Å ena sidan har vi alla de dagliga
särkraven – det kan gälla livsmedel och badhus, det kan gälla ”respekt” och
etniska enklaver – och å andra sidan effekten av en islamistisk världsbild.
Denna världsbild – i själva verket en ideologi – är produkten av Koranens anda
och bokstav, och av den allt snabbare radikaliseringsprocessen bland unga
muslimer. Denna process pågår parallellt i arabvärldens muslimska nationer och
i Västerlandet.
Det principiellt viktiga blir
som jag ser det att utan minsta kompromiss försvara den typ av frihet vi sedan
länge formulerat. Om vi kompromissar – till exempel genom att tillåta
sharia-domstolar eller utöva självcensur om vi tror att någon blir ”kränkt” –
bidrar vi själv till det öppna samhällets undergång.
Lars Vilks liv har dramatiskt
förändrats efter terrorn i Köpenhamn. Han tvingades lämna sitt hem och lever
idag på hemlig ort bevakad av livvakter. Om vi hjälps åt att solidariskt tala
för Vilks frihet kan vi i alla fall i viss mån hålla kvar medvetenheten om vad
islamismen ställer till med. Det finns tre sajter där man kan följa Vilks, den
första är förstås hans egen alltid läsvärda hemsida. Sedan finns den danska
Lars Vilks-kommittén, och deras Facebooksida.
