Foto: Astrid Nydahl |
Ur Aftonbladets artikel om skolmördaren i
Trollhättan klipper jag detta:
”I den avlidne gärningsmannens dator har polisen
också kunnat hitta flera andra saker som kan kopplas till morden.
– Han har varit inne på flera högerextrema sajter.
Han har också sökt på flera saker som kan kopplas till nazism och
högerextremism, till exempel ”Waffen SS”, säger Sten Åke Timmersjö och
tillägger:
– Utöver det har han gjort flera sökningar på sidor
om andra världskriget och gamla generaler i Nazityskland.”
Varför citerar jag dessa ord? Jag gör det av ett
enda, men mycket viktigt skäl: idag finner vi information på nätet. Det betyder
att vi sätter digitala spår. Om någon, till exempel jag själv, begår ett brott
så kommer polisen att ta min dator och i den försöka finna förklaringar till
brottet jag begått. Sådana beslagtaganden är idag rutin. När min son Tobbe tog
sitt liv fick vi inte tillbaka hans dator förrän flera veckor senare, polisen
tog både den och hans telefon, i avsikt att säkerställa det vi redan visste, att hans död var ett självmord och inte resultatet av ett brott.
Jag vill därför meddela polisen redan nu:
Jag läser regelbundet "högerextrema" sidor. Jag läser
regelbundet "vänsterextrema" sidor. Jag läser Avpixlat, Fria Tider, Motpol. Jag
läser Arbetaren, Proletären, Flamman. Och jag vägrar här att definiera vad det ena eller det andra kan eller bör kallas. Jag läser dem för att de ger mig information om olika sätt att förhålla sig till verkligheten, och olika sätt att informera om skeendet.
Jag söker regelbundet ”flera saker som kan kopplas
till nazism”. Jag har använt sökorden Gulag, Förintelsen, Stalin, Hitler,
Identitärer, Nationell Ungdom, Pilkorsarna, Jobbik, kommunism, stalinism,
nationalsocialism och hundratals andra inom samma sfärer. Varför har jag gjort
det? För att det ingår i mitt arbete att varje dag följa vad som sker i det
tumultuariska Europa. Därför söker jag också på begrepp som EU,
Schengenavtalet, inre gränser, yttre gränser, migration, gränskontroll och
annat suspekt. Utan nätet skulle mitt arbete vara ytterst svårt. Ja, i alla fall svårare än det är. Jag förbehåller mig rätten att söka vad jag vill, eftersom jag vägrar att godta nordkoreanska villkor.
Varje människa är fri att använda nätet efter eget
intresse eller behov. Det gör oss varken till brottslingar i största allmänhet
eller till mördare och terrorister.
Före datorns tid satt jag vid skrivbordet med Nationalencyklopedien , bläddrade och
sökte. Eller så gick jag runt i mitt bibliotek med en imaginär pannlampa
lysande mot bokryggarna.