torsdag 5 juni 2014

Pölen av åsikter

Foto: Astrid Nydahl
Jag vadar genom pölen av åsikter. I vårt arma land intar man inte ståndpunkter eller ger uttryck för konkreta ställningstaganden. Man "hyser åsikter". De är ungefär lika stabila som hus byggda på kvicksand. Men har man "rätt åsikter" betraktas man som en god människa. De riktiga åsikterna kan variera men rör sig alltid inom de ramar som "tidsandan" anger.

Själv är jag van att ge uttryck för ställningstaganden som rymmer "fel åsikter". Det får jag erfara ungefär en gång i veckan. Att skriva om och kritisera islamismen placerar mig därför i ett bås jag aldrig varit i. Det blir enklast så. När man - jag - säger att jag är en oberoende och fri intellektuell som går ingens ärenden blir det alltför komplicerat. Hellre kastar man in mig i närmast passande bås. Jag har suttit i många bås - som andra har valt åt mig.

Men nu går det mot riksdagsval. Jag kommer, precis som jag gjorde 2010, att med jämna mellanrum argumentera emot Sverigedemokraterna som nu bekvämt inrättat sig i det välbetalda riksdagslivet. Jag har inte ändrat ståndpunkt i den frågan, hur mycket andra människor än vill önska sig det. Inga ämnen är tabu och jag skriver också om sådant som placerar mig i bås där trötta eller obildbara läsare tror sig se mig. Jag har en mycket stabil ståndpunkt riktad mot just SD och de grupperingar som befinner sig i en ytterfil strax bakom dem. Det förflutnas drömmar kan vi aldrig nå fram/bakåt till med en parodi på kräftgång. Det förflutnas realitet lika lite. Inte heller "folkhemsdrömmen" som frodas så bland en ny generation populister. Det är helt enkelt så att man inte kan återskapa något som ligger i det förflutna, varken ett homogent folkhem eller ett storsvenskt rike. Skulle man försöka - ja, gud bevare oss för det blodbadet. Jag vet att en del människor lever med "repatrierings"-tanken. Den är lika farlig som den är enfaldig. Någon som vill invända? Alldeles säkert.