Sverige blir ett allt svårare land att leva i. De groteska förändringarna blir man påmind om dagligen. Enligt BRÅ är Skåne nu det svenska län där man löper störst risk att utsättas för brott. Nästan 15% av skåningarna drabbades under 2010 av någon form av brottslig handling. De vanligaste tycks vara rån, överfall och andra fysiska övergrepp. Här i min stad är det alldeles för vanligt att det ringer på dörren hos äldre, ensamma människor, som blir bestulna och förnedrade.I den privatägda och profitabla åldringsvården har man nu fått besked om att "väga blöjorna", så att "kunden utnyttjar dem maximalt". Vem vill åldras i en sådan barbarisk kultur? Jag vill det inte.
Chefen för Nordea kan kvittera ut hundra miljoner om han pensionerar sig vid 60 års ålder. Han fick dessutom en stor lyxvåning på en av huvudstadens bästa adresser.
Dagens brottsreportage i lokaltidningen handlar om en 16-årig knivrånare. Han har många kollegor här i landstingsfästet Kristianstad. De har fullt upp att göra. Dessutom pågår det också ett lokalt krig mellan olika maffialiknande grupper som på senare tid också inneburit att eldvapen använts.
Och när jag ser hur spelet kring SAAB fortsätter månad efter månad blir jag illamående. Den nya tidens herrar plockar ut sina miljoner, resten saknar de allt intresse för. Den sena postindustriella epoken tycks som gjord för de giriga att spela ut hela registret. Ingen skäms längre för den extrema egoism som blottställer andra människor. Ordet demokrati blir ett skämt man kan använda i dåliga vitsar.
Nej, det hjälper inte att låsa in sig. Det Nya Riket sipprar in överallt och jag vet inte hur jag ska komma undan det.
7 kommentarer:
Ja du, Thomas. Det är nästan så man glädjer sig över att vara så pass gammal att man kan lunka bort från den värsta smeten snart.
Å andra sidan;: det måste komma en vändning; och det blir nästa generations omvandling och "vår". Det. Eller rena natta.
Idag skriver Sydsvenskan att SD har stöd av 13 % av skåningarna, upp från 9 % i valet.
Jag vet att du inte tar politisk ställning på den här bloggen, men du kanske ändå borde göra den reflektionen att en växande grupp av dina medmänniskor ser precis samma problem som du ser och är villiga att göra något åt det.
Dessa problem går att lösa, men det är klart att det blir svårare och svårare ju längre vi väntar.
Jag läser (för vilken gång i ordningen) att ett gäng drägg har försökt råna samt rånat två kvinnor i Malmö. Någon sorts rånvåg har pågått i ca en vecka (förutom alla de övriga rån, misshandelsfall, drogförsäljning, hot och vandalisering som ständigt pågår i gangsterstaden). Signalement i det ena fallet: en grupp trettonåringar. Varför får dessa drägg härja fritt? Polisen säger sig dock ha tröttnat och meddelar att ta kommer att ta fast förövarna nästa vecka. Man får ju hoppas det. Men jag är bekymrad över hur det står till med Malmös (eventuellt den svenska) poliskåren. Någon gång då och då ser man en polisbil susa förbi. Sirener hör man ganska ofta. Två ridande poliser på gatan idag. Annars ser man aldrig fotpatrullerande poliser i stan. Mest bekymrad är jag dock över att så många vettiga människor i min närhet inte tycks förstå eller ens vilja förstå att läget är allvarligt. Tidningen CITY hade ett helt bananas reportage igår, där man intervjuade inflyttade till Seved som var naiva intill verklightetsfrånvändhet. Där hände just ingenting särskilt, om man fick tro dem. Mest polisen som ställde till bråk. Världen tycks ha blivit galen. Malmö är på ett sluttande plan och alltför få tycks bry sig.
Visst är det hemskt att svenskarna låter förfallet fortgå. Det är som om vi går omkring och hoppas att någon annan skall avhjälpa katastrofen som kommer. För den kommer. Vi talar inte ens sinsemellan om allt som sker. Så upplever jag dagens samhälle.Att läsa om kriminaliteten och vården av de gamal samt framförallt svenskfientligheten är hemskt. Har vi hört kulturministern eller statsministern uttala sig om glädjen över att vi har en svensk Nobelpristagare i litteratur. Nej, de aktar sig för det.
Vill bara betona att jag inte tror på någon ensidig nationalistisk lösning på samhällsproblem såsom den ökande brottsligheten och integrationsproblemen.
Den naiva mångkulturalismens förespråkare har bidragit till samhällsgemenskapens sönderfall genom att man skapat en sorts frivillig kulturell apartheid (se t ex könsseparerad simundervisning och dito SFI-undervisning på sina håll), medan en konsekvent nationalism hade riskerat att skapa en kulturell apartheid och samhälleligt sönderfall genom sina inbyggda likriktningsmekanismer.
Jag är inte motståndare till pluralism. Det jag söker är en enhet i mångfalden – inte mångfald för mångfalds skull som nu och inte heller enfald (i bemärkelsen anti-pluralism) för enfalds skull.
Hittade hit via Kurt Lundgrens avsomnade blogg. Intressant läsning även här.
Betr skriverierna om den ökande osäkerheten och brottsutvecklingen i Skåne, så delar jag detta till fullo. Jag har själv dragit konsekvenserna av den negativa utvecklingen i Sverige, även i andra avseenden, och lämnat landet. Bor numera i ett sekulärt, respekterande, muslimdominerat land i främre Asien, där brottslighet utgör ett minimum av hot. Jag saknar inte Sverige för ett ögonblick, som det utvecklats. Men minns hur det var en gång i tiden, då landet hölls ihop och hade en homogen struktur. Då lag och ordning gällde
och det fanns en respekt för de värden som präglade samhället.
Fast nu känner jag alldeles tydligt att jag hamnat i fel sällskap.
Skicka en kommentar