Maria Söderberg med flera (red): Språket som svalan bor i dess hjärta. Belarus. Litteraturresan, en antologi (Förlaget Midsommar).

Strax före bokmässan blev jag kontaktad av Maria Söderberg, hon behövde några av mina översättningar av Valzhyna Mort för en antologi. Allt gick mycket snabbt, jag fick ett pdf som imponerade, fantastiska bilder (Söderberg är framför allt en mycket fin fotograf), intressanta och spännande texter. Hur hon hann färdigställa denna bok, 380 sidor tjock, begriper jag inte. Men när jag bläddrar och läser blir jag imponerad av rikedomen och rösterna. Den är tryckt på ett papper som ger rättvisa åt det rika, färgsprudlande bildmaterialet, och är linnetrådsbunden med hårda pärmar.

Detta är alltså en antologi som i ord och bild berättar om ett långtidsprojekt, först som poesikvällar i Belarus (Vitryssland), sedan som Litteraturdagar. Med ekonomisk hjälp från diverse institutioner och organisationer har man sedan i maj 2002 varje år gjort litteraturresan och kuskat runt i detta land och landskap, organiserat uppläsningar, konserter, skoldagar med litteraturen i centrum, samt förenat belarusisk och svensk litteratur i levande män och kvinnors möten och vänskap.

Vid Polesiska universitetet i Pinsk, i maj 2010,
läser Maryja Martysevitj.

Ja, landet heter fortfarande officiellt Vitryssland. Men allt oftare används begreppet Belarus, så också i denna antologi. Svenska Akademien har också genom ständige sekreteraren Peter Englund meddelat att man nu gjort praxis av de nygamla begreppen.

Körsång vid Hrodna-universitetet. Till bords
sitter Claudia Marcks, Astrid Trotzig,
Erik Bergqvist och Nasta Labada.

Det är omöjligt för mig att ge en rättvisande bild av denna antologi. Med bilderna du ser här kan du kanske ana vad som väntar. Och med baksidan från boken (se ovan) får du namnen på de belarusiska författarna. Alla de svenska författarna möter du först på bilderna och i berättelserna om projektet, inne i boken. Den märkvärdiga boktiteln är en diktrad hämtad från Volha Ipatava.

"Yama" (Gropen) - minnesplats för den judiska
befolkningen som mördades. Det levde 80 000 judar i Minsk
före kriget. Efter kriget fanns ett hundratal kvar.

*

Samtliga bilder är hämtade ur boken och tagna av Maria Söderberg. Eftersom ett helt uppslag är bredare än jag har möjlighet att skanna in ger de inte riktig rättvisa åt boken. Men de antyder vad som väntar en läsare! Klicka på bilderna för helskärmsformat.