Omslaget säger vad det ska handla om. Här blickar en rökande kvinna emot oss, klädd i manlig kostym med skjorta och slips. Hon är förstås Marlene Dietrich, mer ikonisk än de flesta av sin tids kvinnor. De andra två i bokens berättelser är Anita Berber och Leni Riefenstahl. Den senare också hon mycket välbekant, medan Berber för mig är helt obekant.
Heidegrens nya bok är ett lysande exempel; så här hade litteraturen i vårt arma land kunnat se ut, om författarna och förläggarna menat allvar. Istället för att klaga kan man ju framhålla den som ett exempel.
 |
| Anita Berber. Av Charlotte Berend 1919 |
Detta är förstås en fackbok. Genren bestämmer mycket, men inte allt. Heidegren är tvärtom en fackboksförfattare av hög klass. Hans akademiska yrke gör honom inte till en torr föreläsare. Tvärtom finns det mycket liv i hans text. De tre kvinnorna kan de facto sägas representera just liv i olika avseenden. Scenens liv, filmens liv. Men Riefenstahl kom också att förknippas med nazi-regimen. Till skillnad från Marlene Dietrich som blev en symbol för pro-judisk aktivitet och anti-nazism. Att hon underhöll amerikanska trupper talar sitt tydliga språk.
När Marlene Dietrich får rollen som Lola Lola i Den blå ängeln har hon redan medverkat i sjutton stumfilmer, skriver Heidegren. Heinrich Manns roman har mejslat fram karaktären som kommer att tilltala tyska män - och kvinnor. Dietrichs karaktär, skriver Heidegren, "befann sig nära sin nations längtan". Filmen av Leni Riefenstahl har premiär i april 1930 vid Kurfürstendamm i Berlin, utsålt och stor framgång. I denna, hennes verkliga genombrott, sjunger hon "Ich bin von Kopf bis Fuß auf Liebe eingestellt".
Lika vacker var inte Leni Riefenstahls beundrande attityd till Hitler, vars Mein Kampf alltid följde med henne som "oundgänglig rekvisita". På sitt rum hade hon också ett porträtt av Hitler!
När hon skrev ett personligt brev till Hitler,"började den kontakt som skulle bli (...) hennes triumf och olycka."Hon besöker också Goebbels, som noterar: "Jag föreslår henne en Hitlerfilm. Hon är begeistrad."
I bokens epilog understryker författaren att han med sin bok velat lyfta tanken att dessa tre kvinnor under var sin fas av Weimarrepubliken kan sägas ha förkroppsligat sin nations längtan. Att han skriver sakligt och balanserat gör förstås läsningen till en stark upplevelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar