lördag 2 april 2016

Lever illa, dör ännu sämre

Landön, 31 mars 2016. Foto: Astrid Nydahl
Den rumänsk-judiske författaren Mihail Sebastian (1907-1945) utgav 1934 en roman som har landets situation och judehatet på 1920-talet som utgångspunkt. I engelsk översättning heter den For Two Thousand Years. Jag läser den och ser att hans tankar kring döden leder till Imre Kertész. Jag läser den samma dag som Kertész avlider, nämligen igår, den 31 mars 2016:

”Vem som än har lutat sig mot ett träd, som med melankoli funderat på sin ensamhet, kan inte undgå att möta döden utan en känsla av att befinna sig en bit ovanför den, och le åt den, nonchalant och överseende, med vänskap, med ett ödmjukt farväl, med en speciell, sensuell rysning.”

Kanske ska man inte tänka att döden är välkommen. Däremot kan jag, utifrån erfarenheter i mitt eget liv, tänka att den faktiskt kan vara en befriare, särskilt om sjukdomens plågor är oupphörligt närvarande. Sebastian tycks ha menat att vår stora sorg vid människors död, är allt annat än eftersträvansvärd. ”Så illa vi dör!” utbrister han, och tillägger:

”Vi lever illa, men vi dör ännu sämre, i förtvivlan, kämpande.”




Inga kommentarer: