tisdag 6 maj 2014

"Min hand, den skriver"


Hägg i Vånga 3 maj 2014. Foto: Astrid Nydahl
Det levda livet är också läsningen, förståelsen av tingen. Jag är mer författare än en levande person, än en som är i livet. I mitt levda liv är jag mer författare än en som lever. Det är så jag ser på mig själv. Att läsa är också att skriva. (Marguerite Duras, ur Le Monde extérieur – Outside 2, 1993).

Djup vämjelse över varje slags samhälle. Frestad att fly och acceptera tidens förfall. Ensamheten gör mig lycklig. Så lätt det vore om jag gav efter för all den fasa och avsky som den här världen inger mig, om jag ännu kunde tro att människans uppgift är att skapa lycka! Tiga åtminstone, tiga och tiga ända tills jag vet med mig att jag har rätt att... (Albert Camus: ur Anteckningar 1942 - 1951, översättning av Anders Bodegård). 

Jag har inte längre något begrepp om vad jag trodde mig veta eller väntade mig att återse. Så, det är allt. Ett brev till mig. Det skulle räcka att byta det eller att lämna det åt sitt öde. Brevet. Ta in mig i dina tårar, i dina skratt, i din gråt. Kom till mig i sängen så väntar vi. På ingenting. Tystnad. Jag är lamslagen av vansinne. Min hand, den skriver. (Marguerite Duras: Det är allt, översättning av Kennet Klemets).