tisdag 25 juni 2013

Svenskarnas parti, nationalsocialismen och ambitionerna inför parlamentsvalen 2014

Flygblad från Svenskarnas parti
Man behöver verkligen inte vara en Expo-anhängare för att förstå det som DN och andra tidningar presenterar som en sensationell nyhet:
"Svenska högerextremister kraftsamlar inför valet 2014. Istället för ett gytter av små lokala nätverk är aktiviteterna nu koncentrerade till Svenskarnas parti med ambitionen att vinna kommunala mandat nästa år."
För en normalbegåvad svensk med tillgång till dator och internet är det inte ett problem att söka kunskap om detta parti. Det är bara att läsa på. Att de själv förnekar sin egen historia är inte konstigare än att Gudrun Schyman under hela sin partiledartid för vänsterpartiet förnekade att hon varit kommunist (trots det pinsamma faktum att hon hade sin historia i just Förbundet Kommunist). Döljer man sanningen om sin egen historia kanske man kan vinna några vilsna själar. Följer man linjen för Svenskarnas parti bakåt så upptäcker man väldigt snabbt vad det här är för rörelse. Om man tvivlar kan man läsa den nätsida som heter Realisten. Jag har följt den ett bra tag nu och samlat den kunskap som behövs för att man ideologiskt ska kunna avgöra var en politisk rörelse har sina främsta avsikter och mål. För Svenskarnas parti är det "rasrenheten" som är målet. Avsikten kan därför beskrivas som en agitation riktad mot varje form av avvikelse från detta mål. Varje människa som vill något annat är per definition en förrädare. Den "nationella socialismen" utgör det idémässiga fundamentet för partiet och vad det innebär vet de flesta av oss.

I de analyser som presenteras och som Expo kommer att redogöra närmare för i sitt nästa tidskriftsnummer, sägs det att Svenskarnas parti vill uppnå lokala politiska framgångar i Sverigedemokraternas efterföljd. Tanken är väl att människor ska ha svårt att skilja deras valsedlar åt, enligt samma logik som många invandrare i förorten Rosengård i Malmö sägs ha röstat på Sverigedemokraterna i tron att de lagt en socialdemokratisk röst. Eller på Skånepartiet för att de hade en bild av en slöjklädd Mona Sahlin tryckt i sin valpropaganda!

I dagens upplaga av Realisten (som jag inte länkar till) skriver man om att både föräldrarna och barnen i så kallade blandäktenskap är både fulare, fetare och dummare, att de ljuger och har högre frekvens av könssjukdomar (vilket i själva verket är en beskrivning av trasproletariatet, ett socialt segment som existerar i alla länder och befolkningar oavsett hudpigment). Den sortens "forskning" tycks nu pågå både i USA och i Europa. Andra ytterst frekventa ämnen är "avslöjanden" om "judiska" affärsmän och mediamänniskor, runstenar, nationalistiska hårdrockgrupper och "nya avslöjanden" om kommunismens historia, förmedlade från amerikaner som redan är världsberömda för sin extremism (som David Duke, vars klassiker är den numera välbekanta kopplingen mellan "judar" och kommunism).

Jag återgår till vad jag hävdat länge: vår tid är "ras" och "religion". Som om inga framsteg alls hade gjorts de senaste femtio åren förväntas vi nu seriöst diskutera med människor som hävdar rasargumentets giltighet och religionens anspråk på styrande sanningar. Det är en ohygglig tragedi att vi är tillbaka på ruta noll. Men det har, som bekant, sina konkreta orsaker i vår livs levande verklighet. Rörelser som Svenskarnas parti idag och i nästa val, men också som ungerska Jobbik och grekiska Gyllene gryning imorgon. Vad man än tror om framtiden, så ljus är den inte. Dårarna på bägge sidor frihetens rike gör sitt bästa för att störta oss i fördärvet. Den ena sidan består av den politiska och mediala klassen, den andra av rörelser som menar att rännstenen och hatet ska leda framåt.

Vill du läsa vad jag tidigare skrivit i ämnet, vill jag rekommendera denna artikel om Gyllene gryning, och denna om det totalitäras frestelse.