fredag 1 juli 2011

Behöver Israel fiender? Ingrid Lomfors erbjuder märkliga svar.

Om judarna ändå röstat rätt i Tyskland 1932!

När jag läser vad Ingrid Lomfors skriver i Dagens Nyheter om Israel och Gaza slår det mig att Israel faktiskt inte behöver en enda fiende. Det räcker med alla dessa "israelvänner" som kastar sig in i debatten med banaliteter så grova att det är omöjligt att inte parodiera dem. Jag kunde i alla fall inte låta bli. Så genom att byta ut några nationaliteter, årtal och ledare blev det så här:

*
Uppdatering: eftersom ett antal läsare visat att satir är en svår konst, så har jag tagit bort den satiriska text jag här hade lagt in. Den var en kopia av Lomfors text. Men de som trodde att jag menade att det var Tysklands judar som röstade fram Hitler bevisade för mig att budskapet inte gick fram. I sak står jag dock fast vid att Israel inte behöver fiender, så länge man har de propagandistiska rösterna som vänner.

*

När man läser Lomfors får man verkligen en sur känsla och frågar: vem är naiv? Och sedan drar jag mig till minnes de senaste ambassadörer som Israel haft i Sverige och tänker att också dessa argumenterat och agerat på ett sätt som ingen fiende hade haft fantasi nog att göra. Är det inte så att varje människa faktiskt har ett ansvar för vilka ord hon uttalar eller skriver? Det ansvaret kan man kräva av människor som kan formulera sig fritt i ett land där yttrande- och tryckfriheten, än så länge, är grundlagsstadgad. Att kräva det av offer för en diktatur är något helt annat. Det tycks mig vara ett slags övermaga och pretentiös hållning. Lomfors tycks inte ha tänkt hur lätt det är att vrida orden ur hennes text och göra dem till en grotesk spegel av det förflutna. Precis som Israels fiender vill. De är många, och de slickar i sig som katten vid gräddskålen.