Det politiska språket utarmar och förstör vårt tänkande

Tosteberga. Foto: Astrid Nydahl

 

Begreppsförvirring är ett av flera tecken på hur det politiska språket utarmar och förstör vårt tänkande.Varje upprepad lögn blir så småningom till en sanning - eller till en halvsanning som äter sig in i våra medvetanden. Svart blir vitt, ljust blir mörkt enligt de normer för ett nyspråk som både George Orwell och Victor Klemperer så förtjänstfullt utrett och analyserat. Klemperer skrev:

 

"Ord kan vara som mycket små arsenikdoser: de sväljs helt obemärkt, de tycks inte ha någon verkan men efter ett tag verkar giftet ändå. Om någon tillräckligt länge säger ‘fanatisk’ i stället för ‘hjältemodig’ och ‘ärbar’, tror han till sist att fanatikern faktiskt är en ärbar hjälte och att man inte kan vara hjälte om man inte är fanatisk."

 

Darwin tycks ha varit en familjeman som helst tackade nej till alla besök

Svart fasan i Tosteberga. Foto: Astrid Nydahl

 

Umgås med Charles Darwin dessa dagar. 

Hans Självbiografi (översättning av Gösta Åberg) erbjuder en bra väg in i hans vardag, familj, forskning och liv. Han skriver med gott humör, inte sällan med en distanserad humor som gör läsningen så trevlig. För att berätta om sig själv använder han metoden att berätta om andra och framstår därför som väldigt långt från det egocentriska. Och därför blir hans föräldrar så starkt tecknade liksom flera av kollegorna. Det är också tilltalande att följa honom som barn i Shrewsburys backiga kvarter, särskilt när man själv besökt den vackra lilla staden och kan känna igen sig.

Darwinstaty i Shrewsbury. Foto: A.N.

De många personporträtt boken rymmer ger också en vidare inblick i den kulturkrets som var hans. Carlyle blir inte precis smickrad, även om nu Darwin aldrig försöker göra sig rolig på andras bekostnad. Men Carlyles högmod gentemot vetenskapen ter sig en smula pinsamt, särskilt som han tycks skryta med den egna okunskapen i vissa ämnen.

Darwins korta livssummering gör intryck, särskilt som han där understryker att flytten ut på landsbygden varit av godo, då hans hälsa "nästan alltid farit illa av sinnesrörelser, som har utlöst svåra darrningar och kräkningsanfall." Darwin tycks ha varit en familjeman som helst tackade nej till alla besök, om det inte var barn och barnbarn det gällde. Alldeles mot slutet skriver han:

Shrewsbury. Foto: Astrid Nydahl

"Mitt största nöje och min enda sysselsättning livet igenom har varit det vetenskapliga arbetet, och spänningen i detta slags arbete får mig att för stunden glömma eller fördriver helt mina dagliga obehag."

Detta säger han, sedan han ett stycke tidigare sagt:

"Få människor har levt ett mer tillbakadraget liv än vi. Bortsett från korta resor till släktingar och någon gång till kusten eller till något annat ställe har vi inte farit någonstans."

När man läser dessa rader i självbiografin är man förstås redan informerad om hans rika liv som resande vetenskapsman.

Stefan Zweig om den intellektuelles roll

Vykortsporträtt

 

”En konstnär som tror på rättvisa kan aldrig fängsla massorna och inte heller ge dem paroller att samlas kring. Den intellektuelle bör hålla sig nära sina böcker. Ingen intellektuell har någonsin i världshistorien haft den utrustning man behöver för att bli en folklig ledare (…) Att vara intellektuell är detsamma som att vara alltför rättvis, att förstå motståndaren och därmed försvaga övertygelsen om att man själv har rätt.” 

 

(Stefan Zweig på en presskonferens hos Viking Press i New York 1935)

 

Utanför ryska ambassaden i Stockholm

Foto: Catarina B.

Foto: Catarina B.

Foto: Catarina B.

"Man får intrycket att Ryssland avsiktligt förstör ukrainska kulturminnesmärken – museum, kyrkor, historiska platser. Man ska inte bara utplåna landet, man ska utplåna dess kultur och historia. Här är en ukrainskortodox kyrka som i princip totalförstörts. Här ett bokbål, så Ryssland gör talibaner och Hitlertyskland sällskap". (från Cornucopia)

"Befria dig från de begär och omsorger och intressen som hör samman med en existens i tiden och i världen"

Foto: Astrid Nydahl

 

I Vägen till kontemplation skriver Thomas Merton om ensamheten:

“Du kommer aldrig att finna inre ensamhet om du inte gör någon medveten ansträngning att befria dig från de begär och omsorger och intressen som hör samman med en existens i tiden och i världen (…) Gör allt du kan för att undvika människornas nöjen och larm och affärer. Håll dig så långt borta som du kan från de platser där de samlas för att lura och skymfa varandra, för att skratta åt varandra eller för att gäcka varandra med sina falska vänskapsgester.” (Översättning av Kerstin Gårsjö

Varje gång jag gör det, vet jag att den kommer att brista. Varje gång jag gör det, vet jag att den kommer att bära.

Till kaffet något litet gott. Delade det med småfåglarna som hämtade på bordet

Småfågel matas vid bordet. Mobilfoto: T.N.

 

Flykten tog tag, också i kroppen. Satt ute på Tosteberga hamn. Stillhet och tystnad. Östersjön blank.

Till kaffet något litet gott. Delade det med småfåglarna som hämtade på bordet. Fångade en av dem på bild, när den så vackert landar för att ta sin smula.

Lördagsstillhet, oplanerad och välgörande. 

Till de konkreta sexualbrotten måste läggas tortyren, morden, förstörelsen av hela samhällen. Kort uttryckt: Putins Ryssland har ödelagt Ukraina

Foto: Astrid Nydahl

 

Ett telegram nu på lördagsmorgonen:

 

EU:s utrikeschef Josep Borrell fördömer de ”outsägliga brott” som  ryska styrkor uppges ha utsatt ukrainare för. I synnerhet nämner han sexualbrott mot kvinnor och barn, och han kräver att gärningsmännen ska ställas till svars för övergreppen.

 

Och ett annat:

 

‘I want to see Moldova equipped to Nato standard. This is a discussion we’re having with our allies,’ she told The Daily Telegraph. ‘Putin has been absolutely clear about his ambitions to create a greater Russia – and just because his attempts to take Kyiv weren’t successful, it doesn’t mean he’s abandoned those ambitions.’ Foreign Secretary Liz Truss 

 

Här befinner vi oss. Putin-fascismens vidriga anfallskrig i Ukraina ställer oss inför konkreta frågor. Så har det alltid varit när en erövrar-despot härjat i Europa. Inför Hitlers våldtäkter och folkmord ställdes Europa inför samma frågor.

För det första: identifiera brotten konkret. De sexualbrott som EU:s utrikeschef Josep Borrell nämner är blott en del av den omfattande våldtäkten. Till de konkreta sexualbrotten måste läggas tortyren, morden, förstörelsen av hela samhällen. Kort uttryckt: Putins Ryssland har ödelagt Ukraina.

För det andra: vad göra? Brittiska utrikesministern Liz Truss talar för sin regering när hon uttrycker målsättningen att, konkret i det här fallet, se ”Moldova equipped to Nato standard”, vilket torde gälla många fler nationer.

Vägvalet? Underkastelse eller motstånd.

 

Halleluja-leende eller Allahu Akbar-hot?

Lunds domkyrka under renovering i veckan. Foto: Astrid Nydahl

”Författaren Fredrik Sjöberg meddelade i Fokus häromveckan att han inte tänker rösta på religiösa politiker. Orsaken är att han insett att det där blida halleluja-leendet döljer något mycket mörkare: en tom likgiltighet inför livet här och nu. De som väntar sig paj i himlen när de dör, bryr sig inte om det går åt helvete på jorden. Sådana människor kan vi inte ha till politiker, det måste ju varenda människa förstå.”

 

Joel Halldorf i Fokus

 

Jag skulle genast instämma om det inte vore för Halldorf/Sjöberg-synen på vad ”religiösa politiker” är för något. De vill att KD-lampan ska blinka så att alla framför sig ser en frireligiös pastor i något bibelbälte.

 

Nå, det finns andra ”religiösa politiker” som vill att vi ska rösta på dem.

 

”Islamisten Mikail Yüksel, utkastad från centerpartiet startar nu ett nytt parti (…) Det nya partiet siktar på att komma in i riksdagen i valet 2022 samt i kommunfullmäktige i Stockholm, Göteborg och Malmö”, läser jag. Men han skulle inte erbjuda ett halleluja-leendet utan snarare ett Allahu Akbar-leende och en övertygande Jihad-hälsning.

 

Det finns andra som i politiken drivs av ideologier som ligger farligt nära det religiösa. Vi har dem i Vänsterpartiet där ideologin är socialismen, vi har dem i MP där ideologin är luddigt klimatideologisk, vi har dem i SD där ideologin sägs bestämmas av ”nationalkonservatism”. 

Nog skulle jag säga att islamismen som politisk ideologi är det största hotet mot vårt land, och att det hotet hela tiden tilltar. I den rörelsen finns både quislingar och våldsmän.

 

Varför skickar ni mail till mig och säger att ni "inte känner igen"mig? Skulle jag se på världen annorlunda efter 24 februari? Det är alldeles självklart

Botaniska trädgården i Lund. Foto: Astrid Nydahl

 

Europeisk "vänster" har stora problem nu. Lite till mans kan man inte ens sätta sig emot angreppskriget i Ukraina.

Det är många "Men USA gjorde ju..." och många "Men NATO gjorde ju...".

Nu är det Ryssland under fascisten Putin som förstör en hel nation. Ryssland! Ska det vara så svårt att förstå?

Varför skickar ni mail till mig och säger att ni "inte känner igen" mig. Skulle jag se på världen annorlunda efter 24 februari? Det är alldeles självklart.

Ur min läsning av Stefan Zweigs Världen av igår igen:

Zweig har blivit bekant med Romain Rolland, som han kallar ”Europas samvete i den avgörande stunden”. Året var 1913. Han möter Berta von Suttner, som i vrede säger: ”Kriget står för dörren… Varför gör ni ingenting, ni som är unga?”

Och:

Zweig reflekterar över vad som gått förlorat i kriget, och det finns några tankar i hans resonemang jag särskilt fäster mig vid: ”Ju mer europeiskt en människa hade levt i Europa, desto hårdare träffades hon av näven som slog sönder Europa".

Jag förtydligade:

Han var på väg in i ”fosterlandslösheten”, den nedbrytande känsla som tar ifrån människan hennes fotfäste. Med krigets utbrott vet han att allt är över. Någon mening att fortsätta i denna värld ser han inte. Tillsammans med sin andra fru, Charlotte Elisabeth Altmann, tar han 1942 sitt liv.

Just den känslan erövrar mig dagligen. Vad är meningen att leva i en värld som präglas av Putins fascism, hans diktatur, hans krigsmaskin och förintelse av Ukraina? 

Redan Karl Marx var missnöjd med dem som ville förklara världen, han menade att uppgiften var att förändra den.Vem mäktar med det? Har inte hela 1900-talet visat att det är praktiskt taget omöjligt, och att maktens män och kvinnor i skön förening med krigets dirigenter segrar, och att friheten bara kikar fram under korta perioder? Vilken var meningen med Europas ("socialistiska") revolutioner? De sveptes alla bort efter att i femtio år ha varit enparti-diktaturer som lydde Kreml. Hitlers nationalsocialister ville också revolution. Den slutade i Förintelsen och många miljoner andra döda.

Nu är Kreml på banan igen, jag vet inte för vilken ordning (eftersom jag också tänker på DDR, Ungern, Tjeckoslovakien, Afghanistan och Syrien), men jag vet att deras avsikt är att förinta Ukraina som nation, kultur och civilisation.

 

”Jag bedömer att Ukraina har det strategiska övertaget". Sluta ringa Putin!

Foto 19 maj: Astrid Nydahl

 

Det kommer fler och fler indikationer på att Putin-fascismen lider nederlag. I dag detta:

” Jag bedömer att Ukraina har det strategiska övertaget, säger Joakim Paasikivi, överstelöjtnant och lärare i militärstrategi vid Försvarshögskolan och fortsätter:

– Min bedömning grundar sig i två saker. Kortsiktigt har den ryska armén svårt att ersätta de förluster som de har, trots att de försöker. Den långsiktiga nedgången i kapacitet kommer också fortsätta för den ryska armén, om ingenting annat görs.”

Ett krig som detta – stormaktens brutala militära våldtäkt på den mindre, oberoende nationen – innebär inte bara mänskligt lidande och död. Det innebär framför allt en giganisk förstörelse av bostäder, institutioner och infrastruktur.

Det blir ett högt pris som kommer att utkrävas av angriparen. Vid sin sida har han nu både Frankrike och Tyskland som varnar alla andra för att ”förnedra Ryssland”. Vem förnedrar vem? Vem behåller stolthet och självförtroende? Svaren ger sig själva. 

Svenskan i går. Klicka för läsbart format.

”Jag är själv homosos. Därför är jag hård och obarmhärtig i min skildring av henne.”

 

Alexander Zinovjev: Homo Sovieticus (1981, Coeckelberghs förlag 1984 i översättning av Hans Björkegren).

 

Minns ni Lenins ord: ”sovjetmakt och elektrifiering”? Jag gör. Det är själva receptet för "kommunism" - så menade i alla fall Lenin. Varenda gång jag reste i den albanska bergen – och det kunde verkligen vara strapatsrikt och otillgängligt – påpekade mina albanska ”vänner” – vilket i praktiken betydde övervakare – att man i just Albanien hade lyckats fullt ut med det. Inte en by, inte ett hushåll var utan elkraft. Och landets elverk var så mäktiga och framgångsrika att man sade sig exportera el till både Jugoslavien och Grekland. I Lenins ord, och den albanska tillämpningen låg inte bara förmågan att tända lampor inomhus, utan dessutom och särskilt, att man med sovjetmakt och elektrifiering var på väg att skapa den nya människan. Hon, den socialistiska människan, skulle övervinna allt som stod i hennes väg: fattigdom, egoism, lättja, dumhet och ojämlikhet. Trodde man.

Alexander Zinovjej skrev en märkvärdig bok på detta tema, Homo Sovieticus från 1981. Författaren föddes 1922 och gjorde en spikrak karriär in i filosofin och vetenskapen. Men när han 1976 utgav romanen Gapande höjder var det slut med det spikraka. Han uteslöts ur kommunistpartiet – första steget bort från sovjetlivet – och fråntogs sitt medborgarskap två år senare. Han bosatte sig i dåvarande Västtyskland där han bland annat skrev Homo Sovieticus. Hur ska man karaktärisera den boken? Ska man kalla den för komedi? Jovars, det kan man göra. Men det är också ett mycket tragiskt verk, bakgrunden och ämnet bäddar för de seriösa infallsvinklarna. Kanske är det Alexander Zinovjevs humor som ändå gör den till en skrattretande samling texter.

Den nya människan som också är titel på boken förkortades av författaren till homososen. Denna figur var samtidigt älskad och avskydd av sin författare, han högaktade och föraktade henne och han skrämdes av henne: ”Jag är själv homosos. Därför är jag hård och obarmhärtig i min skildring av henne.”

Det som är mest iögonfallande med boken är hur Zinovjej lyckas visa på sprickan mellan offentlig lögn och verklighet, mellan det påstådda idealet och den verkliga skröpligheten. Det fanns, allra minst i Sovjetunionen, någon ”ny människa”. Hon var samma gamla man eller kvinna, hon kämpade mot smuts, fattigdom, förnedring, alkoholism och eländiga bostäder. Hon kunde utåt sett beskrivas som stark och sund men var innerst inne svag och undflyende. Bästa sättet att slippa maktens blickar var att sno sig runt hörnet, att aldrig utmärka sig, att alltid försöka försvinna i massan. Och tro inte att det alltid hjälpte. Också den mest undflyende kunde hamna i KGB:s klor.

”Homososen tänker i tankeblock och känner i känsloblock (…) På grund av detta är homososen plastisk, smidig och anpassningsbar. En handling, som i och för sig är ond, upplevs inte som ond av homososen eftersom han inte upplever den i och för sig utan enbart som ett element ingående i en mera sammansatt helhet (ett block) vilken inte är något ont som helhet. En giftdroppe i ett sammansatt, räddande läkemedel fungerar inte som ett gift.”

Var det detta sätt att tänka som gjorde det möjligt för homo sovieticus att så snabbt och så lätt glida in i det post-sovjetiska tillstånd som med Tsar Putins hjälp förvandlades till ett annat slags totalitärt samhälle med tydliga fascistiska drag? 

 

Sådana frågor är viktiga att ställa när Putin-maffian driver ett blodigt angreppskrig i Ukraina.

 

 

Norra Skåne i dag. 26 plusgrader, rapsfälten frodas

Foto: Astrid Nydahl

 

Foto: Astrid Nydahl

Angreppskriget, Charkiv: Jag har inte vant mig. Jag kan inte vänja mig

Skärmdump från Charkiv

 Det finns några faktorer som jag berört gång på gång under Putin-maffians angreppskrig mot Ukraina.

En sådan faktor finns i denna dagbok, formulerad i orden  ”Intressant, i vilket skede insåg folk att andra världskriget skulle pågå länge?”

Saken är ju den att ingen kunde veta. Ingen utanför den innersta kretsen kunde veta vilka Hitlers planer kunde vara. Lika lite kan någon utanför Putins innersta krets veta.

Läs detta dagboksfragment. Sådana säger ofta mer än nyhetstelegrammen.

”5 april

Det är svårt att skriva om det. Händelserna under de senaste veckorna lägger sig så tätt ovanpå varandra, att känslorna visar sig vara begravda mellan lagren. Jag lägger ingenting på minnet. Häromdagen bad man mig från den finska radion att läsa fragment ur mina anteckningar, och jag kände inte igen mina texter. Kände inte igen dem och brast i gråt…

Jag glömde skriva:

Idag morse, när jag lämnade lägenheten, tryckte jag igen på hissknappen.

Jag har inte vant mig.

Jag kan inte vänja mig.

Kan inte.

Nej.

Intressant, i vilket skede insåg folk att andra världskriget skulle pågå länge?”

*

Oleg Michajlov, dramatiker och manusförfattare, född 1975 i ryska Jekaterinburg, sedan 2009 bosatt i ukrainska Charkiv. 

ÖVERSÄTTNING TILL SVENSKA: JANINA ORLOV

Hans dagbok finns på PEN/Opp

 

Slöja är att rekommendera

Liljekonvaljer i bokskogen. Foto: Astrid Nydahl

 
Slöja är att rekommendera, säger hatpredikanten Pierre Vogel i Hamburg. Han står inför ett antal arabiska unga flickor som inte bär slöja. Vad ska de säga till honom, den hårdföre salafisten? Svaret låter inte vänta på sig: "Men vi hatar judarna" (Aber wir hassen die Juden!).