En sak är säker: världen är levande och brinner.

I en smutsig väntsal satt Hölderlin och läste.

(...)

Poesi är en glädje under vilken förtvivlan gömmer sig. Men under

förtvivlan finns återigen glädjen.

Man måste tala inifrån.

(Adam Zagajewski, ur Antenner i regn, i svensk

översättning av Anders Bodegård)