Jag bläddrar och letar, gnider mina ögon fria. Det som hänt nu har inte varit oväntat, varken i det sociala eller i det privat. 37 års vänskap - djup, trodde jag - är över och förbi. Resorna, böckerna, de frekventa samtalen - allt är över.
Allt leder
från en punkt till en annan. Jag stänger av. Vilar och väntar. När
natten kommer tackar jag ödmjukt och lägger mig sovande att vänta på det
nya.
*
Det går sakta. Det är som Bach mot tangenterna, lätt, levande och med den spröda klangen. Det är så våra år läggs bakom oss. Det är så våra liv ser ut: droppar, minuter, dagar. Också de dagar vi minns särskilt väl, är som droppens klang i oss. Minnet är en melodi vi hört förut, som Bach och pianot.
*
Det rullar en hemlandston under ögonlocken. Den som saknar fosterland får lita till tonerna i mörkret.
*
Varje ideologi träder in på scenen som en frisk nyhet men lämnar den som ett härsket åsiktspaket.
Foto: Hideo Matsumoto.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar