Lärarna måste också kunna undervisa barn och unga i och om och genom skönlitteratur

 UPPROP. ”Vi behöver prata mer om skönlitteraturens roll i undervisningen.” Det sa Skolverkets undervisningsråd Tammi Gustafsson Nadel vid pressträffen i början av december, när Skolverket och Kulturrådet på regeringens uppdrag presenterade ambitiösa skönlitterära läslistor för skolans alla stadier. Samma vecka la regeringen fram sitt förslag till ny lärarutbildning: ”Ämneskunskaper och lärarskicklighet - en reformerad lärarutbildning”. Skönlitteratur nämns överhuvudtaget inte i utredningen. 

Vi som arbetar med språk och litteratur inom alla olika lärarutbildningar i Sverige hoppas att det är ett förbiseende. 

I den statliga utredningen finns nu krav på mera metodik i läs- och skrivutveckling. Förstärkning av läs- och skrivinlärning nämns 152 gånger medan barnlitteratur nämns två gånger och båda gångerna som exempel på kursinnehåll som konkurrerar med utrymmet för utbildning i läs- och skrivutveckling. Vi menar att det också tydligt måste framgå i förslaget till ny lärarutbildning att läsning av skönlitteratur främjar läs- och skrivutveckling, kognitiv utveckling och lärande i alla ämnen. 

Lärarna måste också kunna undervisa barn och unga i och om och genom skönlitteratur.

Både utredarna och regeringen är förstås väl insatta i forskning som visar att gemensam läsning och samtal om skönlitteratur behöver stärkas i förskolan, i grundskolan, på fritids och på gymnasieskolans alla program, inte minst inom svenska som andraspråk. Därför måste vi prata mer om skönlitteraturens roll i undervisningen också på lärarutbildningarna och då måste lärares förmåga att använda, tolka och värdera skönlitteraturen lyftas i förslaget till ny lärarutbildning. Läslistor räcker inte. Lärarna måste också kunna undervisa barn och unga i och om och genom skönlitteratur.  

Starka litteraturupplevelser är förutsättningen för att skapa engagerade och uthålliga läsare – både bland blivande lärare och bland barn och unga. Skönlitteratur är inte bara ett medel bland många för att träna läsförståelse, avkodning och ordkunskap. Allt det kommer på köpet för den som får möjligheten att utvecklas till litteraturläsare. Skönlitteratur och läsning är därför verktyg och förhållningssätt till kultur och bildning som rör hela lärarutbildningen. 

Skönlitteratur borde därför skrivas in i följande formulering i författningsförslaget, som kommer att styra lärarutbildningar, och som nu tar upp läroböcker, medier och digitala verktyg:  

Visa förmåga att använda och värdera läroböcker, skönlitteratur och andra lärverktyg samt att säkert och kritiskt använda digitala verktyg och skönlitteratur i den pedagogiska verksamheten samt beakta betydelsen av olika mediers och digitala miljöers roll för denna.

Det skulle stärka skönlitteraturens ställning i hela skolväsendet i många år framåt.