Väntans tid och evighet: en blick mitt i vilan, klar, öppen och undrande, strax innan ögonen sluts. Jag sitter ner i denna väntan, jag vet att den vill mig något, men det är bara inspirerad av andra jag förmår finnas i den. Ensam är jag oförmögen till vila och väntan. Min rastlöshet är en ocean stor, min oro en gruva djup. Det som sker inne i mig är varken yta eller djup; i förbindelsen mellan kropp och själ försöker jag leva som en människa men misslyckas ofta. Rädslan för det kommande är större än skammen över det förflutna. I ett tidlöst centrum flyter de samman. Jag ser viloblicken, vet att den vill mig något men undflyr den oftare än jag behöver.
*
Det finns ingen större frihet än den beskurna. Utan gränser, normer och moral är friheten ett tomrum av meningslöshet.
*
Inne i mig rasar en brand som är världens. De som påstår att jag är passionerad missförstår: jag är ett med det som sker runtom mig, och plågan det föder i mig är verklig. Ingen sång, ingen lögn, inga bilder kan hindra det. Bara det "värdelösa" är tillräckligt värdefullt.
*
Jag inväntar stormen för att få uppleva stillheten. Jag skriver för att nå ordlösheten.
*
Foto: Astrid Nydahl, Strandängen, Bromölla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar