Jag ansträngde mig inte det minsta. Jag satt eller låg helt stilla och tog emot gåvorna. Böckerna, vinerna, vänskaperna och allt det andra.
De röster jag saknade - nära, kära och vänner - hade väl sina goda skäl att avstå just i år. De vet att jag är svårt sjuk, ett skäl väl så gott som något för att avstå gratulationer. Bitterhet är inte min melodi, men nog saknade jag dem.
Desto större glädje och tacksamhet för alla grattishälsningar i mail, sms och på Facebook. Tack alla!
Nu är en helt annan dag. 72 år gammal åker jag till Kliniken på morgonen och sedan vidare till strandskogen söder om Åhus där en lunch väntar. Efter det låser jag dörren om mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar