I oktober 2023 följer författaren Peter Handberg med en grupp svenska resenärer till Ukraina.
Hans bok Den mäktiga floden dånar, utgiven av förlaget Faethon, är resultatet av resan och eftertanken.
Många böcker av Peter har haft stor betydelse för mig när det gäller viktiga skeenden i länder som präglats av judisk historia, Förintelsen och de efterlevandes historia och vardagsliv. Titlar som Världens yttersta platser. Judiska spår, Strö aska över ditt huvud. Tusen och en röst, samt Flaskpost från Förintelsen. Lituaiska resor, är tre böcker i Handbergs rika författarskap.
Den mäktiga floden dånar kan man beskriva som en bok välfungerande tillsammans med trilogin, men ändå som något helt eget. Den karaktäriseras som ”en reseberättelse från Ukraina” och det stämmer ju om man tänker på de yttre omständigheterna. Handberg är förvisso med på en resa – men det viktiga för mig är att han distanserar sig från resesällskapet. Han har starka skäl att göra det, ty han vet hur hans egen berättelse ska skrivas, och han gör det utifrån en djup kunskap om både det aktuella och det historiska skeendet.
Nå, kriget har påbörjats av Putinfascismens angrepp 2022. Inte ett samhälle, inte en byggnad kommer undan denna angripande militärmakt. Avsikten tycks vara att helt utplåna Ukraina. Dess territorium ska bli en del av Ryssland, oavsett vad medborgarna anser. Handberg skriver in skeendet utifrån att Ryssland är en dödskult, ”rasistiskt och pennalistiskt skiktat från vagga till grav.”
Det finns såväl vrede som passion i hans text och han svävar inte på målet, då han säger att ”genom den ryska storstadsgräddans trägna arbete skall folket i Ukraina frysa och svälta ihjäl…” och att ”ingen som jobbar med dessa missilsystem (…) hyser brist på kunskap om effekten av vapnen.”
Sådan prosa kallas för klarspråk, och oavsett ämnet för texten präglas den just av det! Det är befriande i en tid av mummel och skönandars bortförklaringar.
Inte ens omvärldens hjälpsändningar slipper undan Handbergs kritiska blick. De är både bristfälliga och lider av stora problem. Ändå myllrar det av människor som verkligen vill hjälpa, oavsett om det är med kläder eller livsmedel och dem får vi inte glömma. Många av dessa skildringar är rörande och gör krigets vardag konkret och i många fall uppgiven, när köerna inte står i proportion till antalet packade kassar.
Ukrainas män strider men de måste också få komma bort från fronten, för vila och återhämtning. Också dem berättar Handberg om, och han gör det på sitt oefterhärmligt medkännande och gripande sätt.
Det är naturligtvis omöjligt att kringgå eller tiga om Butja. Handberg: ”Bilderna från Butja bidrog till en vändpunkt i synen på kriget; precis som Rysslands skamlösa lögner och dementier…”.
Sist men inte minst vill jag nämna det faktum att Peter Handberg klär av de legendariska ryska intellektuella som inlemmat sig i det ryska Ukraina-hatet. Det är en skam att bland dem hitta Nobelpristagaren Joseph Brodsky som ”skrev hatdikter om Ukraina efter landets självständighet 1991” – samt andra som har gått före honom i hatets tjänst, sådana som Pusjkin, Bulgakov och Solsjenitsyn.
Peter Handberg står på det ukrainska folkets sida. Han kråmar sig inte utan skriver på sin klara prosa så som bara den gör, som tagit klar och tydlig ställning. Vid läsningen av hans bok känner jag allt starkare hur avgörande och betydelsefullt detta ställningstagande är. Ukrainas försvarskrig är Europas!
