Isoleringshäkte?

 

Två veckor i isoleringshäkte? Nej, det vore att överdriva. Men i två veckor har jag nu fått erfara hur det är att vara tämligen hjälplös. Har inte varit ute ur lägenheten alls. Av det enkla skälet att rädslan för att ramla är för stor. Utan stöd vågar jag inte ens försöka mig på att ta ner rollatorn de få trappstegen och ut.

Lägenheten som symbol för häkte är på gränsen till en vulgär lögn, jag medger det. Nyckeln härskar jag själv över. Men jag vågar inte ens gå ut med soporna.

Imorgon upphör situationen. Då har det gått precis två veckor. Om tåget från Älvsbyn till Stockholm går enligt planerna så. Då får det bli en festmiddag och en eftermiddag/kväll av ren glädje.

 

****

 

Bilden är förstås tagen av Astrid.