Det icke-ryska Ryssland - två nya böcker

 

Aleksandra Garmazjapova: Brev om det oryska (Ariel förlag, Gotlandssamtal häfte 14)

 

Det icke-ryska Ryssland. Ur de dekoloniala litteraturerna (Ariel förlag, Gotlandssamtal 15-16)

 

 

Hur skildrar man det Ryssland som inte är ryskt? Ariel förlag har valt en bra metod när man låter dessa människor själva komma till tals. Det gör de i bägge dessa skrifter/böcker, och det är sannerligen omskakande läsning.

 

Vi talar om folk som förtryckta minoriteter, som allt mer sällan talar sina egna språk, där t.ex. människorna i Udmurtien som tidigare fått lära sig det egna språket i skolan, medan de idag på sin höjd får se lokalt hantverk och för övrigt inlemmas i det ryska. Så ser det ut för de andra minoriteterna, oavsett om de är små eller stora. 

 

Rysslands andra största folk är för övrigt tatarerna, som uppgår till drygt fyra och en halv miljon.  Det finns 195 nationaliteter och 105 miljoner har uppgett sig som ryssar. Efter tatarerna kommer tjetjener, basjkirer, tjuvaser och avarier (mellan en och två miljoner vardera). ”Därefter följer alltså ytterligare 189 icke-ryska nationaliteter”, skriver Mikael Nydahl i sitt förord till Det icke-ryska Ryssland.

 

Ur ett vittnesmål i Brev om det oryska: 

Jag minns att mina kollegor i Moskva sa: "Först tänkte vi att du var japan, men sen öppnade du munnen och då fattade vi att du var burjat. Din röst är oförskämd som hos en burjat." Ärligt talat undrar jag fortfarande vad de menar.