 |
| Foto: Astrid Nydahl |
Ideologi är en process som utförs av den så kallade tänkaren. Detta sker medvetet, det är sant, men med ett falskt medvetande. De verkliga krafter som driver honom förblir okända för honom; i annat fall skulle det helt enkelt inte vara fråga om en ideologisk process. Därför inbillar han sig falska eller skenbara motiverande krafter. Friedrich Engels, 1893.
Utgår från detta
citat efter att ha läst intressanta texter på nätet och en diskussion i mailen
med en läsare. Det jag grubblar på är, om de slutsatser vi drar av
verkligheten, bara är korrekta i vissa fall och falskt medvetande i andra. Vad
bestämmer? Vad leder oss in på olika spår?
Under lång tid i
mitt liv hävdade jag att all kunskap kommer av boklig bildning. Men det är bara
en halv sanning. Denna bildning måste också komma i närkontakt med
livsbetingelser, erfarenheter och omständigheter. Hur ser då de diametralt
olika slutsatserna ut? Jag tror att svaret finns i det korta Engels-citatet.
Den som kallas ideologi leder oss in i återvändsgränderna. Ideologierna som
slutna tankesystem bestämmer oss för slutsatserna. När man lämnar ideologierna
och ser hur begränsande och fördummande de är kanske man också kan dra
riktigare slutsatser av sett, hört och erfaret?
Hos Arnstberg blir fördumningen allt annat än
symbolisk. Han talar om hjärntvätt och kunskapsresistens. Hjärntvätten som
begrepp i en politisk diskussion har jag alltid betraktat som ett stickspår.
Men det är ett faktum att den existerar och att den inte behöver ske i form av
slutna rum och indoktrinering som maktutövning, den kan också långsamt nötas in
som en väsentlig del av offentligheten (press, radio, tv och andra medier) där
t.ex. godhetens idé kapas för projekt som på både kort och lång sikt innebär
det Arnstberg kallar för "konkursat välfärdssamhälle". Ideologin som bestämmer kan både betecknas som postmodern liberalism och som totalitär kapitalism. Är man fånge i den sortens ideologier kan man rimligen aldrig uppnå annat än just den falska medvetenheten.