onsdag 12 juni 2013

Minnen under en bro

Under denna bro åkte jag dagligen - ibland flera gånger om dagen - i tre månader, när vi bodde på Selly Oak Collages i Birmingham. Det har länge varit en skamfläck i stadsdelen. Nu har man efter ett privat initiativ renoverat den, men tycks ändå övertygade om att "kidsen" inom en vecka är tillbaka med sina sprayflaskor. Det har de säkert rätt i.
"The Selly Oak Railway Bridge has been repainted after broadcast engineer Tom Poole highlighted a major problem with graffiti. He lobbied local councillors, Network Rail and the police in a bid to get the eyesore looking spic-and-span. The bridge, on Bristol Road, has now had a fresh coat of anti-graffiti paint and Network Rail hopes the structure will remain ‘tag free’ for many years. A delighted Tom tweeted this picture of the bridge’s new look. He said: “Thanks for your help! “Selly Oak Bridge looks so much better, but I give it a week before the kids mess it up!” A Network Rail spokesperson said: “The refurbishment of Selly Oak bridge has now been completed and, hopefully, everyone will agree that it is a fantastic improvement. The anti-graffiti paint we’ve used means it should be many years before any further repainting work is needed."

För mig räcker det att se bilden i dagens Birmingham Mail för att alla minnen ska komma tillbaka. Minnen från buss 62 som tog mig längs Bristol Road till centrum och hem igen, varje dag, i ur och skur. Klocktornet i bakgrunden står för övrigt inne på universitetets område. Och i husen till vänster efter bron ligger ett härligt antikvariat som luktar fukt och damm så fort man närmar sig entrédörren. Där hade jag med mig en ansenlig bunt John Cowper Powys hem. Och väl hemma luktade de inte som butiken.

***

Uppdatering. Hittade denna bloggtext från 2011 som passar mycket bra i det här sammanhanget:

Roligare än så här får man inte. Bilden där jag står bakom en ovanligt kort brasiliansk kvinna och håller min arm om en spjuveraktig filippinare, med leende människor runt om från Indien, England och Nigeria, togs för exakt 13 år sedan (nu 2013 är det drygt 15 år sedan), på Kristi Himmelsfärds dag 1998. Vi bodde på Selly Oak Colleges (en del av Birmingham University) hela vårterminen det året och där sa man förstås Ascension Day om högtiden. Birmingham var en stad jag fruktat att befinna mig så länge i, men jag hade i alla avseenden fel. B-ham var charmig och trulig på samma sätt som Malmö, man skulle liksom inte spela allan i baren. B-ham var en gammal arbetarstad och liksom för Malmö kom de nya tiderna att dra fram som en tromb genom industrilandskapet. Varken bilar eller motorcyklar producerades som förr. Staden hade en ruffighet som handlade mycket om arbetslöshet, droger och våld. Man fick gå försiktigt fram, men på lokalpuben The Bear and Staff fick man både bekanta och drinkarbröder. Jag fick se rätt mycket av vardagslivet, både i den internationellt präglade studiemiljön och ute på stan. Det är ingen tillfällighet att jag återkom både 2006 och 2008. På området bodde de flesta i sovsalar, vi hade liksom andra som var par eller barnfamiljer, fått en egen lägenhet på två rum och kök (fått och fått, månadshyran var orimligt hög). Där arbetade jag om dagarna när A. hade sina lektioner. Jag lärde känna människor från jordens alla hörn.

I matsalen hade vi en fin utbytesfest inför terminsslutet. Varje nationalitet hade fått i uppgift att laga en rätt som var tämligen vanlig därhemma, så sommaren till ära gjorde vi Janssons frestelse, som de afrikanska vännerna särskilt uppskattade. På bilden är det våra närmaste grannar, Mary och Michael från Nigeria, med lilla dottern Joy. Jag bestämde mig för att göra henne till den enda lilla nigerianska på colleget som hade ett mindre förråd av svenska ord. Det tog bara två dagar så pekade hon mot taket och sa, högt och tydligt: “Lampa”. Till vänster om dem står Helen från Australien, en av terminens finaste, vänligaste och generösaste bekantskaper.

Bläddrandet i gamla fotoalbum fortsätter. En syssla, som vid sidan av såpatvättandet av trasmattorna och översättningsarbetet fyller mina dagar med mening och glädje. Ascension Day må det vara, men jag håller mig till det som är jordnära, konkret och påtagligt.

Bilder: A. Nydahl.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.