Politikens etiketter och stämplar

Foto: Astrid Nydahl

Behovet av etiketter har under min livstid varit konstant. De människor och de mänskliga handlingar man tycker illa om etikett-buntar man för lättare hantering. Den franska revolutionens höger och vänster tillämpas idag som vore den alls giltig för vår tid. Vad är noga taget höger? Och vad vänster? Enda sättet att bedöma det är att utgå från sina egna erfarenheter. Hade en "vänster" som den idag verksamma kommit till Nordsjö färgfabrik på 1970-talet hade vi nog mest blivit generade. Identitetspolitikens aktivister kan jag inte betrakta som vänster. Snarare som en labyrintisk vilsegång för nyss utsläppta ideologifångar. Inte heller en parlamentariskt förankrad "höger" som "Nya" Moderaterna skulle jag ha tagit på allvar. Naturligtvis inte eftersom de inte är stort mer än ett illa förankrat socialliberalt parti av samma slag som gängse europeisk socialdemokrati (vilket för övrigt kan förklara varför s-partierna på rad nu utplånas i fria val, senast i Holland).

Varför skulle jag alltså använda sådana etiketter i mina försök att orientera mig i litteraturen och filosofin? Behovet existerar inte. Det är som om man måste börja från början för att slippa ifrån offentlighetens falskskyltningar. Att läsa europeisk historia är uppfordrande, och det är nödvändigt. Men förståelsen av Europa kräver också sina gränslösa perspektiv. Att genomskåda myter är också uppfordrande och svårt, att försöka se bortom det invanda seendet och det slentrianmässiga tänkandet. 

Förbrytelserna är oändligt många och stora. Det som kallas framsteg är det de facto ibland, men långt ifrån alltid. "Demokrati" är idag ett så vanställt begrepp att det inte har mycket med vår vardag att göra. Att folken trots det går till valurnorna är något helt annat och kan väl i stor utsträckning förklaras med brist på bildning och förståelse för hur maktens mekanismer och strukturer ser ut. 

Det som däremot ter sig allt viktigare är att med stor vaksamhet försvara de demokratiska fri- och rättigheterna, och att samtidigt med det gärna påminna om att ett verkligt öppet samhälle också kräver förpliktelser och skyldigheter. Det kunde i brist på bättre kallas medborgaranda.

Man kan inte i en destruktivt förändringsnit i politisk eller religiös mening verka för olika former av förtryck och våld och tro att man i längden kan gå fri från anklagelser. Vår egen tid och vårt eget land bär på många sådana inslag i vardagen och det mesta har hittills försvarats med mångkulturmytologins allt slitnare argument. Också där måste ett samhälle upphöra med kollektiva etiketteringar för att det alls ska förmå ta striden mot tyranniets predikanter och propagandister. 

Hur mycket lättare kommer det att bli när den afrikanska befolkningsexplosionen på ett mer brutalt sätt än hittills blir kännbar i hela Europa? Med tanke på att befolkningsutvecklingen hos oss är negativ kan man väl rätt så lätt - också utan tillgång till etiketter som "ras", "rasism" och "etnicitet" - ana vad som kommer. Vi har dessutom fått en försmak av det redan. 

För övrigt läser jag just nu Luther. Alla påminnelser från det förflutna är till gagn.