Terrorn i London (och något om Bacha bazi)

Foto: Astrid Nydahl

Jag vet inte mer än de flesta, men jag har suttit vid BBC-sändningarna hela eftermiddagen. Brittisk försiktighet - den är mer regel än undantag - gjorde den första timmen gällande att man inte kunde veta vad som skett. Vid sjutiden kunde man räkna in fyra döda och ett tjugotal allvarligt skadade människor. Terrorn tog sig denna gång ett numera välbekant uttryck (Nice, Berlin, Ohio, Tel Aviv, Jerusalem m.fl. orter); att med bil meja ner en större folkmassa och döda så många som möjligt. Vem angriparen är, vilken nationalitet han har, om han ingår i någon för säkerhetspolisen bekant terrorcell och annat, är förstås oklart. Det som verkligen tycks klart är att den jihadistiska terrorn åter drabbat London, idag på ettårsdagen av massakrerna i Bryssel. I brittiska medier finns bilder på angriparen som knivhögg en polisman till döds efter att han först mejat ner många människor på Westminster Bridge, han har föga överraskande ett klassiskt jihadistskägg. Man kan lägga pussel, man kan använda både sina kunskaper och sina erfarenheter för att förstå vad som skett. Hur många gånger behöver vi påminnas? Oändligt många tycks det, ty dessa jihadister har välkomnats till alla europeiska nationer. Senast idag rapporterades det att ett tiotal gömda IS-män som finns med i flyktinggrupper från Mosul avslöjas varje dag, det uppger den irakiska säkerhetstjänsten. Hur många av dem når fram till Europa? Frågan måste ställas.  Det finns säkert skäl att återkomma.

UPPDATERING: Det är nu bekräftat att jihadisten som spred död omkring sig i London är den sedan länge välkände hatpredikanten Abu Izzadeen. Läs mer här i Independent. Frågan jag ställer mig är varför dessa människor kan leva i frihet i London (eller någon annanstans). I sina predikningar säger han hela tiden att varje kuffar ska dödas. Nu gick han från hat till handling.


UPPDATERING 2, KLOCKAN 22:25
Independent och andra brittiska källor har nu tagit bort sina artiklar om gärningsmannen. Om detta betyder att det inte är Abu Izzadeen som är den skyldige, eller om det gått ut begäran till medierna att ligga lågt går förstås inte att svara på. 

Flera olika brittiska källor säger nu att det inte kan vara Izzadeen som är den skyldige, då han fortfarande ska befinna sig i fängelse.

***

Hur begåvad måste man vara för att analysera den samtida och förändrade våldtäktsstatistiken i Sverige? Vår föreställning av vad det handlar om är när en man förgriper sig på en kvinna. Men antalet våldtäkter också av unga män ökar mycket. Vem begår dessa våldtäkter? Varför? Man kan börja med att studera begreppet bacha bazi.

Jag såg en intervju med en man som lärt sig det mesta om denna sexslav-kultur, som sa något i stil med att man inte skulle tro att de afghanska pojkarna ändrade beteende bara för att de ändrade geografisk adress. De som får betala priset är unga pojkar och män som svårligen kan återhämta sig från detta trauma, lika lite som de svenska flickor och kvinnor som våldtas av en flock män. Exemplen är många, och från senaste tiden bör man, om man inte redan gjort det, läsa på om detta om pojkarna och det här om flickorna.

Jag tycker bestämt att varje svensk borde reagera på denna epidemi av grymma våldtäkter. Ändå tror jag att man reagerar starkare om man själv har barn eller barnbarn i de åldrar som berörs. Jag har fyra döttrar och två söner, de i sin tur har sex döttrar och fyra söner. Min reaktion blir alltid mycket stark när jag läser om ännu en drabbad ung människa. Så stark att jag inte kan föreställa mig något värre (och ändå finns det sådant som är värre).

Jag har svårt att ens tänka tanken vad som skulle ske om någon av dem utsattes för brott av detta slag. Försiktigheten måste bli en ledstjärna också för dem, också här i vår avkrok på jorden. Räcker det?