Bara mödrar och söner, eller älskande?

Två kvinnor utan äkta män sitter på en badstrand vid havet och iakttar hur deras båda söner, halvvuxna och förenade i en lika intensiv som komplicerad vänskap, boxas och knuffas ett stycke från stranden. Den ene pojken drar plötsligt ner den andre under ytan till dess att han är nära att drunkna och biter honom sedan i vaden så att blodet rinner. "Kvinnorna stirrade på dessa båda unga hjältar, deras söner, deras älskare, dessa vackra unga män som blänkte av havsvatten och solsken som brottare från en förgången tid." Med en intensitet som nästan kan få läsaren att generat vända bort blicken gestaltar Doris Lessing alltså denna incestuöst laddade situation i berättelsen "Farmödrarna", den första av de fyra långnoveller som bildar boken Kärleksbarnet och som kommer ut på svenska i dag.När boken publicerades i hemlandet för två år sedan tjänade "The Grandmothers" som samlingens titelnovell, och dess motiv är i sig självt lika häpnadsväckande som den känslomässiga laddningen.

Så skrev Caj Lundgren i Svenskan när Doris Lessings bok Kärleksbarnet kom ut på svenska 2003. Det anmärkningsvärda är att det svenska förlaget tagit bort bokens originaltitel och ersatt den med namnet på en annan av de fyra långnovellerna. Är temat farligt? Tabu? Skadligt? Jag frågar därför att jag nu sett Anne Fontaines filmatisering av berättelsen. Den heter Perfect Mothers och de två kvinnorna gestaltas starkt av Naomi Watts och Robin Wright. Filmen hade biopremiär i vintras och släpptes igår på dvd. Ja, mitt svar är ja: visst är detta ett "farligt" tema. Men det är farligt bara om man själv är livrädd för att se livet sådant det är eller kan vara. Att de två kvinnorna inleder erotiska relationer med varandras söner (spelade av Xavier Samuel och James Frecheville) är i mina ögon inget märkligt, eftersom de alla fyra är vuxna människor. Dessutom tycker jag att den australienska miljö där Fontaine valt att iscensätta Lessings drama (som i original utspelar sig i Sydafrika) är mästerligt, vackert och förföriskt i sig självt, på samma sätt som en varm sommarkväll med kallt vitt vin och god mat kan vara det. Så, egentligen skulle jag vilja summera och säga att det inte är häpnadsväckande utan bara en ovanlig infallsvinkel på det vi människor alla drabbas av någon gång i livet, kärleken.