.jpg)
När jag sakta och försiktigt rör mig i naturen har jag numera aldrig papper och penna med mig. Jag vill vara helt ostörd av det jag annars sysslar med dagligen. Jag ser ner i marken eller ut över havet. Ostörd, full av tankar, oro och grubblerier, fram till den punkt i närvaron då allt förflyktigas och blir ett enda, stort och tomt nu. I detta nu försöker jag finna mig tillrätta. Jag ser ner i marken eller ut över havet.
.jpg)
Men ibland händer det att jag ser upp åt andra hållet. Det jag då ser är Nymölla Pappersbruk. Där inne tillverkas det papper jag skriver på. Bilden är visserligen tagen med kraftigt objektiv, men den är ändå sann. Inte ens därute i vattenbrynet blir jag fri från den civilisatoriska maskinen, den påminner om sin existens och om sin nödvändighet.
Bilderna är förstås tagna av Astrid Nydahl
Nymölla ja. Där var jag några gånger under sjuttiotalet och svetsade rörledningar när bruket hade stopp. Sk stoppjobb som förekommer hos sådana industrianläggningar. Man stoppar driften två till fyra veckor och passar på att reparera och bygga om delar av processmaskineriet.
SvaraRaderaDå på sjuttiotalet var Nymölla uppdelat på två delar och två bolag. Dels massafabriken och dels pappersbruket som var en särskild enhet. Pappersbruket fick pappersmassan från massafabriken via rörledningar.
Hur det drivs nu vet jag inget om eftersom det är många år sedan jag arbetade med industrirörledningar.
Rune