Omslaget säger vad det ska handla om. Här blickar en rökande kvinna emot oss, klädd i manlig kostym med skjorta och slips. Hon är förstås Marlene Dietrich, mer ikonisk än de flesta av sin tids kvinnor. De andra två i bokens berättelser är Anita Berber och Leni Riefenstahl. Den senare också hon mycket välbekant, medan Berber för mig är helt obekant.
Av ohälsoskäl tar det tid för mig att läsa, men så fort det är gjort kommer det en recension. Här något som liknar en förlagstext:
Nära sin nations
längtan är Carl-Göran Heidegrens tredje bok om
Weimarrepublikens år. I den första boken Preussiska anarkister utforskades
kretsen kring författaren Ernst Jünger, i den senare Den högra handens tendens
berättades om tre karaktärer som gjorde resan från den yttersta vänstern till
den yttersta högern under dessa år.
I Nära sin nations längtan målar Heidegren tre kvinnoporträtt vilka alla befann
sig i den tyska kulturens mitt under Weimarrepublikens år och vilka alla enligt
bokens tes på något sätt gestaltade den tyska nationens längtan under denna
tid. De tre kvinnor som tas upp är Anita Berber, Leni Riefenstahl och Marlene
Dietrich.
Marlene Dietrich förkroppsligade med sin androgyna image på många sätt bokens
tema och kom med tiden att bli ikonen för det glada tjugotalet. Riefenstahl å
sin sida kom att bli synonym med den långt mer turbulenta fasen fram till 1933.
Danserskan Berber är idag däremot betydligt mer okänd. Hon firade triumfer som
danserska under 1920-talet men dog plötsligt 1928 och var då redan på god väg
att bli bortglömd.
Med Nära sin nations längtan knyter professor emeritus Carl-Göran Heidegren
ihop ett livslångt intresse för den tyska kulturen under Weimarrepublikens
omvälvande tidsperiod.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar