Anders Wikström till minne

Minnesstenen på Kalvholmen

Ja Anders, du lever starkt, inte bara i mitt minne, utan också i den litteratur och film du skänkte mig under våra vänskapsår.

 

Det fanns ett hav mellan oss. Men det skilde oss aldrig åt, du på den finska sidan och jag på den skånska. Det var tvärtom som om det stärkte vår förbindelse, vår dialog och vår växande vänskap.

 

Jag minns att det var din fina syster Ulrika som förband oss. Henne hade jag träffat på Bokkalaset i Ekenäs 2012. Hon hade fått min bok Den tysta zonen från 2001 och sedan gett den vidare till dig. Din läsning fick dig att kontakta mig.

 

Du var som en bror, ganska genast! En bror, en nära vän. Så kan det se ut när det skapas – växer fram – det engelsmännen kallar kindred spirits, alltså likasinnade. Det var vi, trots så olikartade bakgrund. 

 

Anders, du var i det civila tjänsteman på Fiskars. Jag hade bara helt kort i unga år varit anställd i företag, men sedan alltid varit frilansare i skrivandet och resandet.

 

Ingen människa har lämnat ett sådant tomrum efter sig som du Anders. Med dig försvann den viktigaste människan, han som med samma uppriktighet och passion deltog i litteraturen, oavsett var den kom ifrån och när den skrivits.

 

Anders, du var ingen dussinmänniska. Rakt tvärtom var du ett unikum. Tack för din generösa vänskap, käre Anders!