Tusculum, ännu ett litet kvalitetsförlag

 

För ett tid sedan bjöd jag på en introduktion till Jan Valdelins förlag Interculture.

 

Idag handlar det om böcker utgivna på Tusculum Förlag 2006 till 2018. 

 

Förlagets grundare Helena von Hofsten:

 

”Jag skulle ge ut min andra bok och jag plöjde Svensk Bokhandel, blev så inspirerad av bokbranschen att jag bestämde mig för att starta Tusculum Förlag, jag ville bli en del av bokbranschen - inte bara ge ut mina egna böcker, utan ge ut svensk  kvalitetslitteratur i största allmänhet. Att få vara med från första manusutkast till färdig bok. Formgivningen har alltid stått i första rummet - med hjälp av formgivarna på Bok & Form, Jens Andersson och Susanne Viborg har böckerna seglat ut på lätta vingar. Alltid tryckta på Munken kvalitetspapper. Ingenting har någonsin kommit till av en slump.”

Empati och engagemang

En kvinnolinje i svensk journalistik

 

För 200 år sedan föddes Wendela Hebbe, Sveriges första kvinnliga yrkesjournalist och pionjär inom den journalistiska genren socialreportage. I samband med jubileet utkommer antologin Empati och engagemang  - en kvinnolinje i svensk journalistik. Redaktör är journalisten och författaren Ami Lönnroth, som är djupt engagerad i Wendela Hebbes liv och gärning. Empati och engagemang - en kvinnolinje i svensk journalistik är en bok i Wendela Hebbes anda, en bok om kvinnliga journalisters gärning, en bok där journalistikens inkännande förmåga står i centrum. En bok om det offentliga samtalet, om vart det är på väg. Medverkar gör bl.a Katarina Mazetti, Kerstin Vinterhed, Isa Edholm, Helle Klein, Ann Lagerström och Ulrika Knutson. 

 

Redaktören Ami Lönnroth säger:

 

” Helena hade stor betydelse för att vårt Wendela Hebbejubileum 2008 blev en sådan succé. Den boken jag var redaktör för och som hon förlade blev så elegant och genomarbetad i varje detalj. Helena var otroligt fin att samarbeta med. Det började med att min man Per Eric Mattsson, då ordförande, såg i LT att det startats ett förlag i Enhörna och att förläggaren hette Helena von Hofsten. Han fick fatt på telefonnumret, ringde henne och samarbetet kunde börja.”

 

Har vi tid att hejda oss och lyssna till regnet? Det frågar sig Thomas Nydahl i Långsamhetens nej, som är ett försök att beskriva tidens hårda tempo och vad som kan vara ett möjligt alternativ. Hans bok belyser konsumismens, de snabba transporternas och det av oljud och reklam präglade landskapet. Mot det ställer han platsens och långsamhetens liv, ett liv där tystnaden är välgörande och eftertanken präglar vardagen.

 

”Helena var en mycket ovanlig förläggare för mig. Hon och en till, Jan Valdelin med Interculture, har förstått vad kvalitet är för något. Det är noggrannhet, det är försiktiga steg i ett rätt så intimt samarbete mellan författare och förläggare. Framför allt visste Helena vilken betydelse korrekturen hade. Släppte man igenom felen till tryckeriet skulle man snabbt få dåligt rykte. Det fick hon aldrig. Hennes känsla för skönhet i kombination med saklighet ledde fram till vackra böcker.”

I En underbar roman tecknar Karin Stensdotter ett ömsint porträtt av livet så som det kom att bli för Gertrud, fotografen som lämnade Stockholm för kärleken i Paris, som blev till kärleken till Paris, en kärlek hon nu överför till nioåriga Harry, hennes brors barnbarn. Och maten som puttrar i kastrullerna, alla dofter, alla smaker som Harry möter för första gången, allt som Gertrud vill visa honom - Paris, staden som kom att bli hennes.

 

”Det var en rolig tid. Jag tror att det fortfarande var ”bloggosfären” den kallades och vi var, sedan några år tillbaka, en grupp skrivande människor som diskuterade. Allt och inget, högt och lågt. Vi skrev och läste varandra, kommenterade, allt på ett faktiskt helt nytt sätt, öppet för alla som ville vara med. I den här gruppen fanns Helena som även startade ett litet förlag som hon kallade Tusculum. Efter ett tag annonserade hon efter manus, hon sökte kortromaner att kanske ge ut. Och exakt en sån hade jag som bara låg där i min dator. Det var lite som om ödet grep in. Tusculum var ett genialt förlagsnamn - ett ställe för återhämtning och vila i det gamla Rom. Och jag hade en berättelse om en ett par människor i den stora staden Paris där jag levde och fortfarande lever. Jag såg någon sorts båge mellan platserna som jag inte riktigt kan redogöra för, men den fanns där. 

Helena ville ge ut manuset och gick dessutom med på att, utöver använda den bild jag åstadkom till omslaget, pilla in små illustrationer jag hade ritat i själva texten. Det blev den finaste bok jag skrivit.
Tack, Helena!”