Noterat i telefonen

Mamma med mig i dopklänning 1952

 

"Innan Yuval Greens pluton gick in i Gaza slog befälhavarna fast att de inte skulle visa någon nåd. Gazaborna demoniserades: alla skulle dödas, allt skulle förstöras. Ett år in i kriget väljer fler och fler israeliska soldater att överge armén och tala ut. Andra tar sina liv.

Förstörelsen i Khan Yunis var oöverskådlig. Byggnad efter byggnad lades i ruiner ”enbart av israeliskt hämndbegär”, enligt Yuval Green. När hans befälhavare sade till plutonen att bränna ned det hus där de varit stationerade rann bägaren över.

– Jag sade: ”Jag är inte redo att delta i det. Jag tänker inte förstöra ett hus tillhörande familjer som nu blir hemlösa”, sade den tidigare soldaten till CNN i augusti.

26-åringen säger sig ha bevittnat hur andra soldater plundrade otaliga bostäder. Många tog ”souvenirer” från palestiniernas hus, enligt Green, som säger att höga befäl officiellt tog avstånd från plundring och liknande, men inte gjorde något för att stoppa det."

Räcker det nu? Kan jag ge Israel mitt stöd mer? Mycket svårt.

 

***

 

En Cadillac cts backar in framför mig. Föraren en smutsig utomjording

 

Bushens kvinnor flanerar utanför mitt fönster. 

 

Sverige är en nation av flytande materia och människor på jakt efter gratis mat och boende.

Var finns vi och när?

 

Jag förlorade min fru på Willys. Hon är fortfarande på drift med vår mat. 

 

Lidl är en tysk-svensk vägkorsning. På ena sidan jätteräkor, på den andra frysta hamburgare.

 

Jag vill inte höra ett ord om vem som ”väljs” till amerikansk president. 

 

Mitt barnbarn föreläser i drömmen om längden på snören som går in i kroppen. 

 

Mitt trasiga urinsystem är inbokat till sjukhuset strax före jul. Jag har med mig tomteluva dit. I sängen bredvid ska min albanska vän konstnären ligga.