I vardagsrummet vid gränsen till Libanon. Kaffe före granaterna

I vardagsrummet på kibbutzen vid Rosh Hanikra

 

Där satt jag i vardagsrummet i kibbutzen vid Rosh Hanikra på gränsen mellan Israeel och Libanon.

Mannen var biologisk forskare, han visade sitt labb där men utvecklade nya metoder för att skydda grödor. Hans fru var hela tiden inne hos sonen som svårt skadad - i praktiken dömd till ett liv som orörlig människorest oförmögen att tala - och skötte det mesta av vad han behövde just då. Paret turades om trots förvärvsarbetet.

Ända sedan kriget bröt ut har jag tänkt på dem. Deras kibbutz finns förmodligen bara kvar som pulver och damm.

Och jag förbannar detta öde. Hade det inte varit bättre med ett stabilt fredsavtal? En naiv dröm. Men en dröm.