onsdag 30 mars 2011

Frivilligt förgiftad eller dement?

Kan man vara frivilligt förgiftad? Jag syftar inte på två flaskor vin eller en hela whisky, jag talar om cellgifter. Hur gör man för att bli förgiftad på det sättet – av egen kraft och frivilligt? Jo, man tar nio veckors dos på nio dagar. Jag har förvånats över hur snabbt min psoriasis blivit bättre på huden. Men samtidigt har jag märkt hur alltfler infektioner drabbat mig, i halsen, munhålan och andra ställen. Min läkare ville se hur infektionerna såg ut och jag träffade henne idag.

Efter lite diskussioner fram och tillbaka insåg både hon och jag att jag helt hade missförstått doseringen. Trots att jag gjort exakt denna behandling för några år sedan mindes jag inte någonting som indikerade att jag nu gjorde fel. Visserligen är jag helt utslagen, sover tre-fyra gånger varje dag, äter nästan ingenting, lägger mig vid tiotiden, vilket är tre-fyra timmar tidigare än normalt, och är så infekterad att det gör ont.

Min familj har en sorglig historia av alzheimers. Nu är det dags att få remiss till minnesmottagningen och se om något sådant spökar i mig. Det har varit för många sådana incidenter, till synes oförklarliga för en människa som ägnat hela sitt liv åt språk, ord, litteratur.

Nu är det dags för motgift. Folsyra morgon och kväll. Sakta ska jag försöka återvända till det som ser ut som vår. Tills vidare får jag sova och dricka citronvatten.

Foto från Ivö av A. Nydahl.

12 kommentarer:

  1. Thomas,

    Jag önskar dig allt gott! De allra varmaste hälsningar från mej

    SvaraRadera
  2. Thomas,

    Jag önskar dig allt gott! De allra varmaste hälsningar från mej

    Frederick (glömde skriva namn i min förra kommentar)

    SvaraRadera
  3. En stor kram till dig broder, jag har gjort alla undersökningar på minnesmottagningen. Blev "friad" från Alzheimer misstankar.....

    SvaraRadera
  4. Hoppas vi båda - med diverse täror - snart blir bättre,
    ett oakademiskt tips: Gingko Biloba lär vara beprövat minnesförbättrande!

    SvaraRadera
  5. Kikar in här i sena kvällen och läser. Kära Thomas mina tankar går till dig och tummarna håller jag så hårt det går. Kram

    SvaraRadera
  6. Jag läser alltid dig och uppskattar så det du skriver.

    SvaraRadera
  7. Käre Thomas, så tråkigt läsa hur du har det. Men nej, något fel på ditt intellekt tror jag inte alls på!
    Man jag förstår hur rädd du blev av att inte minnas förra medicineringen. Jag känner igen det, detta att faktiskt inte minnas vissa tämligen närliggande händelser, det känns ruskigt.

    varm kram
    Madeleine

    SvaraRadera
  8. Stor uppmuntrande kram till dig min vän. Tack för att du finns och bidrar till mitt intellekt, så gott som varje dag.

    SvaraRadera
  9. Varmt tack till er alla för uppmuntran och goda ord. Just idag betyder de särskilt mycket.
    Har just fått besked att levern tagit lite stryk av överdosen, men den hade nog blivit lite skrynklig redan tidigare - av helt andra skäl.

    SvaraRadera
  10. Jag förstår din oro. Men rent spontant tänker jag att du verkar alldeles ovanligt robust som inte reagerar mer än så på en rätt rejäl överdos!

    SvaraRadera
  11. Varma tankar från Helsingborg. /Håkan

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.