 |
| Foto: Lennart Romberg |
I dag sjunger jag med Lissabon! Det är 50-årsjubileum av Nejlikornas revolution. Nu kan ni läsa DN:s reportage om kvinnan som satte nejlikor i soldaternas gevärspipor, här. Det är en gripande text.
 |
| Skärmdump från Dagens Nyheter. |
Mellan 1926 och 1974 präglades Lissabon, liksom resten av Portugal, av den militärregim som gripit makten i en kupp, störtat den unga republiken och som sedan under ledning av sin förste finansminister António Oliveira Salazar skapade Estado Novo, den nya staten, som byggde på ett strikt korporativistiskt, fascistiskt program. Fascismen innebar ett svårt åsiktsförtryck, många författare och intellektuella kastades i fängelse och den portugisiska litteraturen rymmer många vittnesmål om detta. Också den populära fado-musiken belades med censur och endast licensierade artister tilläts uppträda.
 |
| Foto: Ulf Bergqvist |
Regimen gjorde sig också skyldig till omfattande övergrepp mot folken i de kolonier man styrde över. Kanske var det just kolonialismen och dess krig som ledde fram till den rörelse i militärens led som 1974 störtade fascismen i en oblodig kupp, kallad Nejlikornas revolution. När regimen föll hade Salazar redan försvunnit från scenen, han dog 1970 sedan han 1968 drabbats av en massiv stroke, då Marcelo Caetano tog över som premiärminister. Det var alltså Caetano som störtades 1974.
.jpg) |
| Foto: Lennart Romberg |
Den där morgonen sändes en sång i portugisisk radio, en annan hade inlett morgonen, detta var den andra i ordningen och den inleddes med ljudet av marscherande soldater, och på kvällen kom en tredje. De tre sångerna utgjorde startsignalen för Nejlikornas revolution och just denna, mytomspunna och mest kända, var skriven av José Afonso:
Grândola, vila morena,
Terra da fraternidade.
O povo é quem mais ordena
Dentro de ti, ó cidade
Dentro de ti, ó cidade.
O povo é quem mais ordena
Terra da fraternidade,
Grândola, vila morena.
Em cada esquina um amigo,
Em cada rosto igualdade.
(Ungefärligt innehåll: Grândola, mörka stad,/ I broderskapets land./ Hos dig är det folket/ som bestämmer/ I broderskapets land./ Grândola, mörka stad./ En vän i varje hörn,/ Jämlikhet i varje ansikte.)
.jpg) |
| Foto: Ulf Bergqvist |
Tack för hälsningen!
SvaraRaderaVi firade, först den 24 på universitetet och sedan den 25 i centrum. Det var mycket folk i stan, det märks att det är 50-årsjubileum. Ett vanligt år är firandet mer som ett svenskt förstamajfirande, begränsat till vänsterrörelsen. Jag tycker det är trist, för 25 de abril är ju för alla, och mittenhögerpartierna kom också till med demokratin och viktiga politiker bland dem spelade roll för att överbrygga tiden från före och efter revolutionen. Det var fint att se att det var större engagemang i år.
Jag virkade en nejlika att ha på bröstet, vilket var en så stor bragd för min del att jag nästan började förväxla min bragd med Salgueiro Maias ;-).