Saint Mont, broccolisoppan och jag

Förbudet mot fast föda är ju det enda skälet till dagliga soppor. Det driver också på en längtan efter maskerande och lindrande viner. Saint Mont Les Cépages Préservés, 2020 som under måndagen kommer att köpas hem (en gåva från Lennart i väster, med största tacksamhet). Om det förvärrar tillståndet? Alkohol gör ju det. Ja, jag är med - halva vägen - eftersom alkohol också är som medicin och välgörare. När nästa film sätts i spelaren har vi redan avnjutit detta vin till en broccolisoppa jag ska göra. Det är omöjligt att vecka efter vecka, varje dag, leva på passerad potatissoppa. Att jag själv lagar den hjälper inte, den får mig att längta efter vingar, vin och vinteravslutning. Jag vet att den stränga kylan - inklusive snö - är på väg tillbaka. Jag vet att ytterdörren är stängd fram till torsdag, då det är dags för kliniken igen. Just för att jag vet tackar jag ja till detta förnämliga vin.

Skålar vi med ett tack till drottning Margrethe som just abdikerat? Jag är fostrad i och trogen de republikanska idéerna och skulle aldrig acceptera kungamakten som ett ärftligt och skattefinansierat maktsystem. Ändå är jag som skåning - östdansk med danskfödd farfar - under många år en beundrare av just Margrethe, i hennes speciella roll som litteratur- och kulturmänniska. Hennes passion för både dansk och annan europeisk litteratur ledde henne att översätta, illustrera och i vissa fall också skapa hela scenografin i teaterns värld. Sonen har inga sådana kunskaper eller egenskaper, så vitt jag vet. Han blir en passande symbol för den nya tidens obildning, klassorättvisor och ytligheter.