Black-washing som parodi

Telley Savalas Otieno som Mannerheim

 

Ett märkligt fenomen i modern film är det "karaktärsbyte" som stora, kända män och kvinnor får genomgå. Det gäller både manliga och kvinnliga, framför allt historiska gestalter. Joakim Andersen har tittat på fenomenet och skriver i sin essä Black-washing som text och undertext bland annat följande:

 

Isaac Newton var en indisk man, marskalk Mannerheim en svart man, Hannibal en lika svart man, en svart kvinna härskade som jarl över Kattegatt under vikingatiden. De första svenskarna var dessutom afrikaner, enligt den psykologiska logiken ”som det en gång var skall det åter bliva”. Achilles, Zeus och Heimdal var även de rasifierade. Den hugade kan hitta betydligt fler exempel än detta lilla axplock på det som kallas ”black-washing” i populärkulturen

 

(…)

 

Afrikas historia är inte intressant oavsett hur många afrikaner där funnits, afrikaner i det för-historiska Norden är däremot mycket intressanta (oavsett hur mycket våld som måste göras på historien för att kunna räkna de första nordborna som ”svarta”). Svarta gudar är inte bara ointressanta utan rentav okända, men att göra Zeus svart är viktigt.

 

(Joakim Andersen, 8 december 2023)