Krigstiden och frågan om självmordet

Cockermouth, Lake District. Foto: Astrid Nydahl

Albert Camus menade att självmordet är den enda riktigt viktiga filosofiska frågan. Jag har haft en rad avgörande ögonblick i livet då jag ställts inför den frågan.

I krigstid är det synnerligen aktuellt. Med Stefan Zweigs självbiografiska verk Världen av igår, blir den rentav akut:

”Jag är medveten om de ogynnsamma, men för vår tid högst karakteristiska omständigheter under vilka jag försöker utforma mina hågkomster. Jag nedskriver dem mitt under pågående krig, jag nedskriver dem i främmande land utan minsta stöd för minne (…) Från hela mitt förflutna har jag alltså inte med mig mer än vad som finns bakom min panna.” (översättning av Hugo Hultenberg) 

Med sådana tankar inbakade i det vardagliga grubblandet blir också den enda riktigt viktiga filosofiska frågan ett nav för det egna livet. Hur skulle vi kunna bortse från realiteterna? Genom att bli medlöpare?