Gårdagens läsning av Lane mycket givande. Hans skildringar av en alkoholism som började redan i barndomen – hans mamma gav honom starksprit när han var fyra år! – är gripande, motbjudande, stark, allt jag kan säga är att han följer mig denna första nyktra vecka. När han berättar om lusten att börja dricka igen känner jag igen mig själv, men det är alldeles för tidigt för mig att tänka på det sättet.
Boken har ett stort antal aforismliknande meningar som jag strukit för och senare ska samla, som dessa:
”Addiction is a disease that is my body.”
“At the heart of an alcoholic is a drink he can never find.”
“Solitude is presence, not absence.”
För första gången har jag kunnat bära upp mitt kaffe till arbetsrummet utan rädsla för att spilla ut det. Händernas darrning är redan minimal. Men någon full effekt uppnår jag inte förrän jag är fri från Tofranil, den huvudsakliga orsaken.
(Med tack till Per Helge)
*
Utan böckerna går ingenting. Inte heller detta. Vill visa er en vacker bokhandel. Läste om den hos Joyce Carol Oates:
 |
| Scriveners Books and Bookbinding i Buxton, Peak District UK |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.