En torsdag mellan tomhet och glädje

Lake District, England. Foto: Astrid Nydahl

Det finns dagar - och nätter - då det mesta är som en mycket dålig dröm. Så har det varit en tid. Det går att förklara. Jag tror att kriget är den starkaste faktorn, ty bilder från detta krig flimrar förbi och många fastnar i minnet och i mitt sätt att betrakta världen. Det blir inte lättare av att människor ironiserar över att "Putin framställs som den onde och Zelensky som den gode" - det är ju en grotesk föreställning eftersom det är Ryssland - Putinkretsens fascistiska diktatur och dess militära expansionslust - som ligger bakom det grymma kriget. Vad kan man kalla det om inte just ondska? Och varför skulle den som försvarar sig förlöjligas?

Hade jag följt med till Lake District hade jag fått se fantastiska naturscener. Men varken kropp eller själ hade orkat det.

Jag arbetar sedan två dagar på ett nytt manus, och det är inte krigsdagboken. Mitt nya manus ska fungera innan jag sätter ord på dess innehåll. Men jag tror att den kommande hösten och vintern kan bli meningsfulla dagar om jag arbetar med det.

I dag är det torsdag. Mycket ligger obearbetat och skvalpar, men det är inte av gripbar materia. 

När jag i går skojade med två unga arabiska kvinnor som försökte gå in i vår bil - de hade en likadan som stod bredvid - ledde det till några riktiga skratt. Att de var så öppna och vänliga kan nog delvis förklaras med att inga män fanns med dem.

Utsikt över Derwent Water, Lake District. Titta ner på de pyttesmå båtarna, så förstår du hur högt upp fotografen står. Foto: Astrid Nydahl