Nato har inget annat val än att ingripa i Ukraina skriver Niklas Ekdal. Just därför är jag själv för ett svenskt NATO-medlemskap

Nya synagogan på Oranienburger strasse i Berlin. Foto: T.N.

 

Niklas Ekdal i DN:

Västmakternas passivitet är dubbelt ohållbar. Dels kommer historiens dom att bli brutal när vittnesmålen staplas från platser som Mariupol. Dels etableras ett livsfarligt prejudikat.

Vad ska hindra Putin när han hotar nästa land med atombomber? Vad hindrar Kim Jong-Un att ta över Koreahalvön med samma metod?

Nato har inget annat val än att ingripa i Ukraina. Att bara skicka vapen räcker inte. Ju längre vi väntar, desto högre blir insatserna – för att inte tala om det mänskliga lidandet.

Jag delar den uppfattningen. Hela min syn på krig och fred förändrades under Balkankrigen. Serbien hade fria händer i både Bosnien och Kosova. De genomförde den ena massakern efter den andra. Deras ledare log motbjudande varje gång en journalist ställde frågor. Daytonavtalet för Bosnien innebar inte fred utan endast eld upphör. Det kan brytas till hett krig igen. FN-trupperna i landet fick inte använda vapenmakt. 

Det var ett vidrig skådespel. Först när NATO ingrep under Kosovo-kriget blev det en förändring. Det är en läxa jag lärt mig. 

Med dagens Putin-fascistiska våldtäkt på och förstörelse av Ukraina finns det inget val. Hela kartan har politiskt och militärt ritats om. Därför delar jag Ekdals syn.