Antisemitismens cykliska förlopp och den judehatande ryska överheten. Nya inslag i Putinfascismens krigföring

Foto, maj 2022: Astrid Nydahl

 

Inte har jag haft några illusioner om mänskligheten. Förintelsen var en av vår tids skiljelinjer. Kunde man mörda industriellt de judar som levde i Europa, så kunde man också inleda andra folkmord.

De judefientliga pogromerna och massmorden tycks komma med en cyklisk regelbundenhet. Med den extrema importen av dödlig islamism, inte minst till Sverige, hamnade vi i en ny cykel. Den uttrycks både som enskilda övergrepp och som organiserad terror, mot judar och andra. Det just denna cykels aktivister hatar oss för, är att vi är otrogna hundar.

Med Putins fascistiska våldtäkt på och förstörelse av Ukraina, inleddes en ny fas i folkmordens historia.

De folkmord som kunde beskådas på 1990-talet riktades främst mot bosniaker och albaner. De serbiska krigsmaskinen härjade också bland kroaterna, både i Kroatien och i Bosnien.

Det som skiljer Putins folkmordskrig från andra, är att den i omfattning, på mycket kort tid, har drabbat hela regioner i Ukraina, inte bara enskilda städer, byar och landskap, och därmed närmar sig omfattningen på den etniska rensning som Hitlers Tyskland ägnade sig åt. Putin har ännu inte Hitlers resurser för industriellt genomfört massdödande, men hans ambitioner kan inte missförstås. Ryssland medger officiellt att man tvångsdeporterat fler än 1 miljon ukrainare till avlägsna trakter i Ryssland, 1 092 137 ukrainare inklusive 196 356 barn.

Att den ryska regimen hamnat på kollisionskurs med världens judar och med Israel, handlar främst om den djupgående antisemitism som är inympad i den ryska överheten sedan urminnes tider. Lavrov är en av judehatets krigare - utöver allt annat vidrigt han står för.