Albanien: att se och att välja att inte se

I Albanien 1977. Privat

Kameran med överallt under resorna i Albanien, åren 1972 - 1978. Bilderna och intrycken skulle då kunna samlas under rubriken "Vad jag såg i Enver Hoxhas Albanien." Nå, de borde ha fått en helt annan rubrik. Vad sägs om "Det jag valde att inte se".

Att vi reste runt i landet var en sak. Alla de kulisser vi vandrade genom. Fabriker, kollektivjordbruk, sjukhus, daghem... 

Vi var ganska nära ett arbetsläger en gång. Det visste vi inte då. Sanningen kom många år senare. De som torterades, avrättades eller mördades, finns med i dokument, memoarer, fackböcker.

Jag har mycket sådant i mitt bibliotek. Alltjämt intresserad av den albanska frågan - det lilla folkets strävanden och motstånd - vill jag lära mer om vad som verkligen pågick.

Efter katastrofsommaren 1978 lämnade jag den "vänster" som vurmat för Albaniens version av kommunismen; Enver Hoxhas skoningslösa parti- och klanvälde. Jag gled sakta ut ur en politisk krets och gick allt längre in i en solitär tillvaro. Året därpå började jag frilansa. Skrev mycket i olika tidningar och tidskrifter under mer än 30 år. Den albanska frågan kunde jag inte släppa. Livet lärde mig hur stort avståndet är mellan påstådd och verklig frihet.

Stalin i centrala Tirana 1978. Foto: T.N.