Den kollektiva skuldens kultur

Foto: Astrid Nydahl

I allt totalitärt tänkande kännetecknas kollektiv av särskilda egenskaper. Vi känner dessa kollektiv väl från historielektionerna: "kulaker", "judar", "tyskar", "asiater" etc. Dessa kollektiv är inskrivna i stora sociala och politiska dramer, inte sällan i samband med våldet och slutligen döden som avslutande ingrediens. Jag behöver inte ens exemplifiera för att det ska klargöras. Också "rödhåriga, "svartmuskiga" och andra pigmenteringar kan med fördel behandlas kollektivt, för att inte tala om ansiktsdrag.

  

Nu har ett nytt kollektiv förts in i det allmänna medvetandet, med samma skurk- och skuldegenskaper. Problemet är att kollektivet väl i runda slängar utgör halva mänskligheten. Det handlar som alla förstår om männen. Som en enda ynka man utan särskilt mycket talan vill jag i alla fall citera några kloka ord jag fann i Svenskan:

Den kristna idén om människors nedärvda skuld och delaktighet i världens ondska har ett universellt anspråk. Den omfattar alla och är ingen komponent att addera till annat i tillvaron. Den är ett villkor för den mänskliga existensen. 

Den radikalfeministiska föreställningen om en specifikt manlig skuld har helt andra förtecken. Den är ett svar inte på människans avsteg från Gud, utan på idén om ett förtryckande patriarkat som agerar i grupp. Mannen tillskrivs skuld, åläggs ansvar just eftersom han ingår i ett utifrån kön definierat kollektiv.

Någon närmare presentation av situationen är inte nödvändig, alla vet vad det handlar om. Kampanjen betar nu av yrkesgrupp efter yrkesgrupp. Vilka män som ska komma efter teaterns, filmens och juridikens områden vet vi inte, men att det kommer fler kan vi nog vara rätt så säkra på. Manlig skuld är alltid ett gångbart tema. Att dessa kollektiva skuldkampanjer ens är möjliga i en tid som annars präglas av mycket stark individualism kan se ut som en motsägelse men är egentligen konsekvent. Det är alltid jaget som är en individ, de andra är ett kollektiv (eller "helvetet" som Sartre skrev). Jag kan utan att tveka säga att radikalfeminismen är en totalitär ideologi och att dess soldater och anhängare tänker i kollektiva termer och handlar därefter. Den är bara alltför lätt att känna igen. Ibland tror jag att vi borde vara vaccinerade vid det här laget, men det är en illusion.