I dödens omedelbara närhet

Från förra vintern. Foto: Astrid Nydahl

Igår stod jag i dödens omedelbara närhet. Vid min son Tobbes grav såg jag tre av mina barnbarn sörja honom. Det deras blickar sa, och det de förteg, grep mig starkt.

Igår eftermiddag fick jag akut ta till läkaren. Det berodde inte på gravbesöket utan på en infektion som vägrar släppa taget. Nu går jag på antibiotika. Eftersom jag är ensam i huset under nio dygn hinner jag reflektera mycket över liv och död. Under tidiga morgontimmar har jag lyssnat till Warren Zevons sista album. Han lyckades slutföra inspelningarna i studio och hemmiljö innan han dog av sin lungcancer. Där finns, som alltid hos en mästare, några rader och melodier som borde tillhöra vårt allmänna kulturarv och inte begränsande hänföras till en ytlig populärkultur. Jag tänker inte minst på Keep Me In Your Heart. Nog är det Astrid jag får i tankarna när Zevon sjunger och bilderna av den annalkande vintern kommer förbi på näthinnan och i minnet:

Sometimes when you're doing simple things around the house
Maybe you'll think of me and smile
You know I'm tied to you like the buttons on your blouse
Keep me in your heart for a while

Hold me in your thoughts, take me to your dreams
Touch me as I fall into view
And when the winter comes, keep the fires lit
And I will be right next you

Warren Zevon (1947-2003)

"This was the final song Zevon wrote and recorded before dying of mesothelioma (a form of lung cancer) in September of 2003. This was also the only song on Zevon's final album The Wind that he wrote entirely after learning of his terminal illness. With the exception of the cover of "Knockin' On Heaven's Door," all of the remaining songs on The Wind were songs Zevon had already at least started writing beforehand. Zevon also saved the recording of this song for last. His deteriorating health rendered him too weak to continue commuting to the studio where the other tracks had been recorded, so he had a makeshift studio set up at his home to record this song."