Sverige och Turkiet, två länder med värdegrundsautomater

Norrländsk gryning. Foto: Astrid Nydahl

Det talas väldigt mycket om yttrande- och tryckfrihet i detta land. Liksom det talas om värdegrund. Alltmer tycker jag mig förstå att dessa ting är inmutade av rätt åsikter. Den som har fel åsikter omfattas inte av yttrande- och tryckfriheten. Värdegrunden utesluter dem med automaten utan alternativa inställningar. Varje myndighet, varje institution, varje samhällsfunktion har sin värdegrundsautomat. Den finns placerad vid ingångarna, liksom utanför varje tjänsterum, vårdplats, skolsal, dagisavdelning, brandförsvarsbyggnad, polisstation och på varje presskontor och i varje förlagshus. Utan värdegrundsautomaten klarar sig inte det svenska samhället. Hur det kunde överleva innan automaterna installerades är en gåta.

I TLS läser jag nu om bokbålen och bokutrensningarna i Turkiet. En korrespondent i Istanbul berättar om hur hon överallt ser papperskorgar fulla med dumpade böcker. Hon ser dem dumpade under buskage och slängda lite varstans i staden. Hon möter människor som har tunga kassar med böcker - de tycks vara på väg att göra sig av med dem. Det rapporteras om hur människor om nätterna bränner sina böcker. Plötsligt har det uppstått ett tillstånd där fel böcker kan leda till att personen som äger dem arresteras och fängslas.

Det är skillnad på svenska och turkiska förhållanden. Det vi har gemensamt med sultanens land är värdegrundsautomaterna.