Lysande krigsreportage från Afghanistan

Carsten Jensen & Anders Hammer: Krigen der aldrig ender. Reportager fra Afghanistan (Gyldendal)

Carsten Jensen är för mig mest en författare som utforskar världen på resor, men också en skönlitterär författare och essäist. Som politisk debattör är han dessvärre väldigt förutsägbar och har anslutit sig till en närmast dogmatisk pk-linje. Att hans debattartiklar publiceras också i svenska DN är därför helt logiskt. Men det vore skam om man utifrån detta var oförmögen att se hans kvaliteter som utforskare av världen. Hans Afghanistan-texter är alltid mycket intressanta, och när han samlar sig till en hel bok i ämnet är det bara att ta sig an den, med nyfikenhet och i avsikt att läsa för att lära.

I denna nya bok har han slagit sig samman med norrmannen Anders Hammer som främst är en lysande fotograf som dokumenterat flera krig med sin kamera, bland annat i Irak och Syrien förutom Afghanistan, där han bott i fem år.

De två lyckas tillsammans skapa ett verk som är drabbande både i sina skildringar i text och i Hammers såväl vardagliga som dramatiska bilder från det krig som plågar afghanerna med sitt aldrig upphörande elände och lidande. Ingen kan ju idag vara omedveten om landets öde.

"Vi sidder i Kunduz i det nordlige Afghanistan og interwiever en berygtet krigsherre, der i mange rapporter eer nævnt som bagmand til massakrer på landsbyboere. Da vi konfronterer ham med disste belastende udsagn, framsætter han en trussel i konjuktiv: 'Hvis det ikke var, fordi I er udlandske journalister, ville jeg få jer dræbt.'"

Jensen och Hammer skriver om ett land som präglas av såväl de inhemska talibanernas som av de utländska krigarnas våld. Att boken rundas av i grupperna av flyktingar är naturligtvis logiskt och kastar ett ljus över de problem som ett asiatiskt krigshärjat land också leder till nordeuropeiska länders konflikter och spänningar. Inte minst vi i Sverige har blivit övermåttan påverkade.  Eller som Jensen formulerar det: ”Det är fortfarande vårt krig”. Han syftar självklart på att Afghanistan sedan den dag då Bush beslutade att ingripa militärt efter 11-septemberattackerna och därmed inledde ett mångårigt krig i landet, också kom att bli en del av västerlandets problematik. Att majoriteten av NATO-styrkorna lämnat landet har mindre betydelse.

"Og så er der de gigantiske, hvide overvågningsballoner af form som zeppelinere, der højt over dalbunden røber amerikanske basers tilstedeværelse. Der er svirrende Chinook-helikoptere mellem bjergsiderne. Der er de strittende gevær- og kanonløb, der uanset kaliber alle peger samme sted hend. Der er landevejens store, sorte plamager af smeltet asfalt, hvor en tankbil er blevet skudt i brand. Fjenden er usynlig, men virkelig."

Att Jensens och Hammers bok är ett praktverk att skåda gör inte saken sämre.