Existens. Samhälle. Läsning. "Det som förgör Europa är fegheten, den moraliska fegheten, oförmågan att försvara sig, samt den uppenbara moraliska dypöl som kontinenten inte förmått ta sig ur alltsedan Auschwitz." Imre Kertész i Den sista tillflykten (översatt av Ervin Rosenberg)
lördag 12 november 2016
Jacques Werup är död
Idag kom nästa dödsbud. En av mina döttrar ringde och meddelade att Jacques Werup dött idag på morgonen. Jacques var under många år inte bara en uppskattad kollega utan också en kär vän. I minnet kommer jag att vårda hans underbara hälsning "Hej käre påg!" när jag tog luren. Vi pratade mycket i telefon med varandra, om livet, litteraturen och det mesta annat. Jacques var malmöit av hela sitt hjärta. En estradör av stora mått, både i egen rätt och i alla sina samarbeten. Hans bästa scenprogram var väl det han gjorde med Lill Lindfors, och till vilket Astrid och jag var inbjudna då de spelade i Kristianstad. Men man ska inte glömma åren med Fredagsbarnen, tillsammans med nestorn Lasse Söderberg och ständige följeslagaren Rolf Sersam. Jacques blev 71 år. Hans sedan länge krånglande hjärta stannade. Var Jacques bäst som poet eller prosaist? Det är som att fråga en människa om hon tycker mer om sin högra arm än den vänstra. Jacques var ju båda dessa litterära temperament, men också så mycket mer: han var musiker, sångare, essäist och annat. Malmö blir förstås fattigare utan honom. Det blir vi alla som älskade hans speciella ton, i diktsamlingarna, romanerna och andra av hans böcker. Han var en riktig skåning, malmöit, men ändå med världen i sina referenser och tankar. Stockholms kulturvärld hade han lite svårt för, i våra samtal kallade han staden för Nordpolen. Jag vet att han aldrig kände sig uppskattad efter förtjänst där uppe. Trots att vi inte hade någon kontakt de sista åren framstår han hela tiden högst levande i mina minnen. Jag ska vårda dem väl.
Hur är det möjligt att Jacques Werup också är död?
SvaraRaderaThomas, tack för att du ringde honom en gång för ett par år sedan och hälsade från mig. Vi kände inte varandra men Jacques texter och framföranden har betytt oerhört mycket för mig under långa perioder i livet då jag letat efter min plats i tillvaron. Från det att jag var kanske elva eller tolv och börjat inse att det kanske var trångt i det hörn av världen jag dittills tagit för självklart: "Lukten av stall/ända in under sängöverkastet / detta hemska växande / man måste leva av". Och sedan genom hela livet. Hans samlade dikter i pocketutgåva från 1991 är tummad och fläckig som ingen annan av mina böcker. Jag kan slå upp den var som helst och den talar till mig.
Som bäst var Jacques när han framförde de dikter som hade någon anknytning till Skåne. Det är synd att ingen av dem finns på you tube. Jag hade privilegiet att höra hans framföranden med Rolf Sersam, tack vare att mina föräldrar tog mig med fast jag knappt var tonåring. Helt fantastiska föreställningar. Så tagen har jag bara blivit två andra gånger, här i Porto med Anthony and the Johnsons, och med Carlos do Carmo och Bernardo Sassetti.
Jag grät en lång stund i går kväll när jag förstod att en röst som varit min livlina var borta. Tack för att jag får komma hit och dela sorgen med någon som stod Jacques Werup nära.
Anna, jag ser att detta tagit dig. Jag är också väldigt berörd, liksom flera av mina vuxna barn. Han var en mycket speciell man, inte minst när han stod på scen.
SvaraRaderaVi får minnas honom och Cohen som två extraordinära män med många beröringspunkter.