Alternativa Nobelpriset och fängslandet av Aslı Erdoğan

En av fyra som får årets Right Livelihoodpriset är den turkiska dagstidningen Cumhuriyet ‘för dess orädda och undersökande journalistik samt principfasta försvar av yttrandefriheten under tider av förtryck, censur, frihetsberövanden och dödshot’.

Man ska inte underskatta betydelsen av detta pris. Turkiet genomlider nu den första perioden av islamofascistisk diktatur, sedan Erdogans regim slog ner det så kallade ”kuppförsöket”, allt i avsikt att för alltid kväsa varje form av demokratisk riktning. Massgripandena har varit förödande. 

Aslı Erdoğan. Foto: Ugur Bektas

En bland tusentals som oskyldig kastades i en cell är årets Tucholskypristagare Aslı Erdoğan. Den turkiska dagstidningen Evrensel har just publicerat den första intervjun med henne, gjord i fängelset och utsmugglad med advokaters hjälp. Det är en skrämmande bild Aslı Erdoğan ger av tillståndet i landet. Aslı Erdoğan är en skönlitterär författare och anklagelserna mot henne grundar sig på det faktum att hon samarbetat med den nu förbjudna tidningen Özgür Gündem. Jag vill här citera en av frågorna med svaret från Erdoğan. Begrunda det och fundera sedan på Turkiets önskan att bli medlem av EU. Att det redan är ett NATO-land är för mig skrämmande nog, och vad som kommer att ske framöver är förstås skrivet i stjärnorna.

När Sartre tog ställning mot ockupationen av Algeriet startade franska nationalister en kampanj mot honom. De Gaulle sade då: Sartre är Frankrike. Den senaste tiden arresteras och häktas turkiska journalister, författare och akademiker. Man skulle kunna säga att de på grund av sina tankar och ställningstaganden är Turkiet. Vad säger du om allt som hänt Turkiet?

”Sartre talade som ’Frankrikes samvete’ och konfronterade Frankrike såväl med dess hyckleri som koloniala brott. Vi fängslade akademiker, författare, journalister och advokater, får betala ett högt pris. Bortsett från att yttrandefriheten ströps, kastades vi i celler för att samvetet skulle tystas ner, inte skulle höras. ”Författare, journalister, akademiker, advokater! Ni ska betala ett högt pris, oavsett era titlar!” sa den politiska makten för några månader sedan. Ur maktens perspektiv ska vi alla ligga i samma säck. På grund av att vi inte delar statens åsikter hör vi hemma i den säck som ska brännas!

I själva verket är vi personer i singularis, var och en av oss har berövats livet. Vi alla har nekats en rättvis rättsprocess. Varje gång en tidning eller journalist tystas ned kränks folkets möjligheter att få nyheter, varje gång en akademiker hotas hindrar man vetenskaplig och kritisk tankeverksamhet. När advokater arresteras hotas samhällets rätt att försvara sig. Alla dessa individer fängslas för att de artikulerar världens naturligaste önskemål, freden; för att de ifrågasätter statens officiella historia, uppmanar staten att respektera allmänna mänskliga rättigheter, ja till och med sina egna lagar. Kortfattat: det som utsätts för en rättsvidrig avrättning är SAMVETET.

Men jag är bara ensam författare. Författare är ingen titel, utan det innebär att man är talesman för mänskligheten. Varje gång en litterär person tystas ned är det i själva verket en MÄNNISKORÖST som görs ohörbar. Sedan nazisterna har ingen skriftställare arresterats i västvärlden, vad jag vet… Man hade hoppats på så mycket intelligens att man visste att när man arresterar en författare är det som att skära tungan av sig själv.

Europa ger inte så lätt upp de koncept och tankar och den yttrandefrihet som har kostat blod. Vi intellektuella i Turkiet har ett stort ansvar för hur mycket av dessa tankar vi har berättat om för vårt folk. Jag arresterades av domare och åklagare som inte var medvetna om mitt internationella rykte och inte hade läst en enda av mina böcker eller artiklar. Bara detta faktum kan förklara den tragikomiska kulturella nivån i vårt land.”

Not: De tre andra som får årets pris är enligt DN:

Syria Civil Defence, ofta kallade Vita hjälmarna, (Syrien): ‘för deras enastående mod, medmänsklighet och humanitära insatser för att rädda civila från förödelsen i inbördeskrigets Syrien'.

Mozn Hassan och Nazra for Feminist Studies (Egypten): ‘för sitt försvar av kvinnors rättigheter i en miljö av våld, övergrepp och diskriminering’.

Svetlana Gannushkina (Ryssland): ‘för hennes outtröttliga arbete under flera årtionden med att försvara flyktingars och migranters mänskliga rättigheter, liksom med att öka toleransen mellan olika etniska grupper’.