 |
| Foto: Astrid Nydahl |
18 grader redan
tidigt, vi får avsluta med en riktig bonussommarvecka som kulminerar med nästan
30 grader på fredag. Sol som spelar
mellan bladen. Ångestriden sen natt gör tidig uppstigning nödvändig.
Yoghurt med äpple.
En vän skriver att jag
"vurmar för Huntington". Och ändå har jag inte en enda gång de
senaste femton åren "vurmat" för någonting. Jag har läst Huntington
och funnit att hans beskrivning av motsättningarna på det globala planet ofta
är både fyndiga och drabbande. Men "vurmat för"!!? När jag
rekommenderar läsning är det för att jag finner den angelägen och inte för att
jag "vurmat" för den.
Denna sista sommarvecka har
jag börjat läsa Nathan Shachars kommande nya bok, Sin egen värsta fiende. Essäer om spanska inbördeskriget. Som
alltid när man öppnar en av hans böcker sugs man in i berättelsen. Den
inledande texten om hur inbördeskrigets fasor och angiveriet långt in i modern
tid fått hela samhällen att tystna. Det påminner mig, om än i en annan variant
om den obehagliga tystnadskultur vårt eget land har levt i ganska länge nu. Vi
riskerar varken tortyr eller ett dödsskott för att vi talar och skriver, men
stämplarna som skickas kan tysta en människa för resten av hennes liv.
Det kanske räcker att ”vurma
för Huntington” eller någon annan som redan fått stämpeln?
"Clash of Civilizations" kan f.ö. läsas på många sätt.
SvaraRaderaWaldemar Ingdahl ger på denna bloggpost bakgrunden till dess uppkomst som en debattartikel mot tes av Francis Fukuyama, pekar på en del mindre brister och ser den som en produkt av 90-talet under rubriken "Samuel P. Huntington, ett farväl till cyberpunk".
http://waldemaringdahl.blogspot.se/2016/07/samuel-p-huntington-ett-farval-till.html
Din vurmande vän har uppenbarligen en negativ inställning till Huntington. De som har det brukar använda dylika ord. "Hen" vill förmodligen kritiserar din islamkritik.
SvaraRaderaDe intressantaste med Clash of-boken är de fem civilisationer han pekar ut. Och att i Frankrike redan för tjugo år sen, arabiska män var den mest impopulära invandrargruppen.
En senare Huntington-bok jag har och ofta återkommer till i tankarna är identitetsboken "Who are we?" från 2003. Klargör skillnaderna mellan forna tiders migration och nutida. Förr var migration ett evigt farväl till hemlandet. Billiga flygresor i kombination med dubbla medborgarskap har medfört att man inte behöver anta det nya landets nationella identitet och man klarar sig bra på spanska i Los Angeles och Miami. Resultat enklavisering och söndring samt identitetspolitik.
Ett kapitel i boken avhandlar framväxten av en ny sofistikerad vit nationalism (olyckligt ord) som medger medlemskap av icke-vita. Ljusår från KKK och Know Nothing. Även Dansk Folkeparti och Front National diskuteras.